Fängelse för narkotikabrott

Tingsrätten dömde den tilltalade för narkotikabrott begånget den 29 januari 2026. Han dömdes till fängelse i två år. Rätten biföll också ett särskilt förverkande av kontanter och beslutade att den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Han ska dessutom betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde en enda tilltalad person och rörde åtalspunkt 1, där den tilltalade åtalades för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 och 5 punkten samt andra stycket narkotikastrafflagen. Enligt åtalet hade han den 29 januari 2026 tillsammans och i samförstånd i försäljningssyfte olovligen tagit befattning med eller innehaft en ryggsäck med sammanlagt 272,98 gram amfetamin, 17,21 gram kokain och 1,61 gram psilocybin. Narkotikan anträffades på marken utanför ett badrumsfönster vid en bostad i Vansbro kommun. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt mot den tilltalade, men den del av åtalet som byggde på att han agerat tillsammans och i samförstånd med annan ogillades. Gärningen bedömdes ändå som narkotikabrott eftersom den tilltalade själv hade hanterat narkotikan i försäljningssyfte.

I utredningen framkom att polisen på kvällen den 29 januari 2026 genomförde en kontroll och senare en husrannsakan i en bostad där den tilltalade bodde tillsammans med en anhörig. I en väska som kastats ut genom ett fönster fann polisen narkotika och kontanter. Den tilltalade uppgav själv att väskan var hans och att han visste att den innehöll narkotika. Han berättade också att han köpt narkotikan vid olika tillfällen och att syftet mestadels varit försäljning. Han förklarade att amfetaminet och kokainet köpts kontant och att narkotikan inte bara var för eget bruk.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att den tilltalades erkännande fick fullt stöd av den övriga utredningen. Fotografier visade att väskan hamnat på marken i snön kort innan polisen hittade den, och rätten bedömde att det inte var rimligt att någon annan hade lagt narkotikan i väskan. Samtidigt fann rätten att det inte var bevisat bortom rimligt tvivel att den tilltalade och en annan person hade agerat tillsammans och i samförstånd. Att det fanns kokain både i väskan och i ett annat rum i bostaden, samt att personerna bodde i samma hus och båda hanterat narkotika, ansågs inte tillräckligt. Rätten betonade också att det saknades spår i form av DNA eller fingeravtryck som band den andra personen till väskan.

När det gällde skuldfrågan i övrigt lade tingsrätten särskild vikt vid den tilltalades ekonomi, hans egna uppgifter om narkotikaköp och att det i hans rum fanns kontanter tillsammans med narkotika. Rätten bedömde att innehavet delvis skett i försäljningssyfte. För det tillfället där narkotika påträffades på honom personligen, och som i åtalet rubricerades som ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 punkten och 2 § narkotikastrafflagen, fann rätten att gärningen var styrkt. Narkotikan hade anträffats i en snusdosa som han bar på sig när han greps, och händelsen inträffade den 29 januari 2026 på en bensinstation i Vansbro kommun. Den delen av åtalet ledde inte till någon separat domslutspunkt i den slutliga påföljdsbestämningen för den tilltalade, eftersom den huvudsakliga domen avsåg narkotikabrottet enligt åtalspunkt 1.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för narkotikabrott för gärningen den 29 januari 2026 till fängelse i två år. Tingsrätten bedömde att brottet var av sådan art att påföljden skulle bestämmas till fängelse. Den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills straffet får verkställas.

Tingsrätten beslutade också att 3 700 kronor i kontanter skulle förverkas från den tilltalade enligt 36 kap. 6 § brottsbalken, eftersom pengarna bedömdes härröra från brottslig verksamhet. Beslaget skulle bestå. Den tilltalade skulle vidare betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.