Villkorlig dom för bokföringsbrott

Den tilltalade döms för bokföringsbrott vid två tillfällen efter att under en längre period ha underlåtit att löpande bokföra affärshändelser i sin bokföringspliktiga verksamhet. Gärningarna avser bokföringsbrott under perioden den 1 januari 2022 till den 31 december 2023. Tingsrätten fann att brotten var styrkta och att den tilltalade agerat med likgiltighetsuppsåt. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med dagsböter, och den tilltalade ska också betala företagsbot, avgift till brottsofferfonden samt del av kostnaderna för försvarare.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en åtalspunkt, bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade bedrivit bokföringspliktig verksamhet och därmed haft ansvar för att bokföringsskyldigheten fullgjordes enligt bokföringslagen. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade åsidosatt denna skyldighet genom att underlåta att löpande bokföra uppkomna affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt.

Åsidosättandet omfattade enligt åtalet ej bokförda transaktioner på företagets bankkonto om totalt 1 003 869 kronor, fördelat på 32 insättningar. Av dessa avsåg 898 989 kronor räkenskapsåret 2022 och 104 880 kronor räkenskapsåret 2023. Åtalet angav att gärningen skett under två räkenskapsår, från den 1 januari 2022 till den 31 december 2023, i Mölndals stad. Den tilltalade förnekade inte att bokföringsbrott begåtts genom oaktsamhet men bestred att hon agerat med uppsåt.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att det genom den skriftliga utredningen och den tilltalades egna uppgifter var klarlagt att hon bedrivit bokföringspliktig verksamhet och varit ansvarig för att verksamheten fullgjort sin bokföringsskyldighet. Rätten ansåg det också klarlagt att den tilltalade under tiden den 1 januari 2022 till den 31 december 2023 helt underlåtit att löpande bokföra uppkomna affärshändelser i form av insättningar motsvarande de belopp som åklagaren påstått. Till följd av detta hade rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas.

Frågan för domstolen blev om gärningen begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet. Den tilltalade uppgav bland annat att hon hade begränsad förståelse för reglerna kring enskild näringsverksamhet och att hon vid mer än ett tillfälle sökt hjälp med bokföringen utan att få återkoppling. Tingsrätten fann dock att hon varit medveten om bokföringsskyldigheten och att hon, sedan hon efterfrågat hjälp utan att få den, måste ha insett en avsevärd risk för att skyldigheten åsidosattes. Trots detta hade hon inte vidtagit ytterligare åtgärder för att ta reda på vad som gällde. Rätten bedömde därför att hon hade agerat med likgiltighetsuppsåt. Åtalet bifölls och den tilltalade dömdes för bokföringsbrott vid två tillfällen.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom. Den villkorliga domen förenades med 90 dagsböter om 50 kronor, vilket ger ett totalt bötesbelopp om 4 500 kronor. Domstolen konstaterade att bokföringsbrotten avsåg förhållandevis betydande belopp men att brottsligheten inte präglats av förslagenhet eller planering, utan främst framstått som ett resultat av okunskap. Det hade inte framkommit att brottsligheten gett den tilltalade några ekonomiska fördelar, och verksamheten hade inte haft några anställda. Rätten fann därför att straffvärdet motsvarade någon månads fängelse men att en icke frihetsberövande påföljd skulle väljas.

Tingsrätten ansåg vidare att det fanns förutsättningar att ålägga den tilltalades enskilda firma företagsbot, men att viss jämkning var motiverad. Företagsboten bestämdes till 20 000 kronor. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Slutligen ska den tilltalade återbetala 1 000 kronor av kostnaderna till staten. Den offentlige försvararen tillerkändes ersättning av staten med 5 061 kronor, fördelat på 4 049 kronor för arbete och 1 012 kronor i mervärdesskatt.