Grov misshandel och narkotikabrott – hovrätten ändrade påföljden för den tilltalade

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel och narkotikabrott. För den tilltalade ändrades tingsrättens påföljd från fängelse till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. I övrigt stod hovrättens dom fast i de delar som gällde skuld för grov misshandel och ringa narkotikabrott, liksom skadeståndet och vissa beslag.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera brottsliga gärningar som hovrätten prövade efter överklagande från den tilltalade. Av den del av målet som rörde den tilltalade framgår att han i hovrätten yrkade frikännande från grov misshandel, eller i andra hand en lindrigare påföljd och avslag på målsägandens skadeståndsyrkande.

Hovrätten utgick från att den tilltalade enligt tingsrättens dom hade gjort sig skyldig till grov misshandel och ringa narkotikabrott. Den aktuella grova misshandeln avsåg händelser den 9 december 2021. Hovrätten prövade också tingsrättens bedömning av skadeståndet till målsäganden.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken och ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 § narkotikastrafflagen. Hovrätten konstaterade att dessa delar av skuldfrågan inte skulle ändras.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten angav att utredningen i hovrätten i de överklagade delarna var densamma som i tingsrätten och att förhören hade spelats upp. Domstolen delade tingsrättens bedömning av vad som var utrett om våldet mot målsäganden och de skador som uppkommit.

Enligt hovrätten var det visat att samtliga i sällskapet, utom en medtilltalad, deltog i ett samtidigt angrepp mot målsäganden. För den tilltalade fann hovrätten att han tillsammans och i samförstånd med två andra i sällskapet överföll målsäganden och angrep honom med slag, sparkar och knivhugg. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att den tilltalade hade insett risken för att en kniv skulle kunna komma till användning och varit likgiltig inför den risken.

Hovrätten godtog inte invändningen om nödvärn. Domstolen ansåg att den tilltalades uppgift om att han agerat i nödvärn var motbevisad genom den övriga utredningen. Hovrätten fann inte heller skäl att göra en annan rubricering än tingsrätten för gärningen.

När det gällde skadeståndet gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Den tilltalade skulle därför solidariskt med andra dömda betala skadestånd till målsäganden.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom när det gällde påföljden. Tingsrätten hade dömt den tilltalade till fängelse i två år och fyra månader. Hovrätten bestämde i stället påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Om fängelse hade valts skulle straffet enligt hovrätten ha bestämts till fängelse i två år.

Hovrätten framhöll att den tilltalade var tidigare dömd för bland annat grov misshandel och ringa narkotikabrott samt att frivården redovisat ett övervaknings- och behandlingsbehov. Domstolen ansåg att skyddstillsyn med behandlingsplan var tillräckligt ingripande och kunde bidra till att den tilltalade avhöll sig från fortsatt brottslighet. Hovrätten beaktade också att den tilltalade hade varit frihetsberövad med anledning av den grova misshandeln, men någon exakt tid för frihetsberövandet anges inte i den tillgängliga texten.

Skadeståndet fastställdes i hovrätten till att gälla enligt tingsrättens dom. Beslaget skulle också fortsätta att gälla enligt tingsrättens beslut. Hovrätten beslutade dessutom om ersättning till försvararen och att staten skulle stå för kostnaden.