Hyresförmedling mot betalning: hovrätten frikänner i ett åtal men fastställer huvuddelen av ansvaret

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om brott mot jordabalken, grovt brott, avseende otillåten ersättning vid förmedling av hyresrätter. Hovrätten friar den tilltalade från åtalet avseende Bjurholmsplan 25 men fastställer i övrigt i huvudsak tingsrättens bedömning av skuldfrågan, samtidigt som flera skadestånds- och förverkandebelopp justeras. Påföljden, fängelse i 1 år och 7 månader, lämnas oförändrad. Hovrätten fastställer också näringsförbudet.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde överklagande av en tingsrättsdom där den tilltalade dömts för flera gärningar av brott mot jordabalken, grovt brott, enligt 12 kap. 65 a § jordabalken i dess lydelse före den 1 oktober 2019. Hovrätten prövade om den tilltalade, tillsammans med en medtilltalad eller var för sig, hade begärt och tagit emot ersättning av hyressökande för förmedling av bostadslägenheter på flera adresser.

Hovrätten slog fast att åtalet i huvudsak avsåg samma gärningar som i tingsrätten, med undantag för att hovrätten bedömde Bjurholmsplan 25 annorlunda. För de flesta adresser gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Det gällde Linnégatan 50, Bokbindarvägen 7, Torsgatan 75, Siargatan 19, Roslagsgatan 38, Brännkyrkagatan 86, Drakengbergsgatan 33 och Hornsgatan 106 B, där hovrätten ansåg att det var styrkt att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samråd hade begärt ersättning för förmedling av bostadslägenheter och att gärningarna var grova brott.

Hovrätten fann också att den tilltalade skulle dömas för gärningar kopplade till Jungfrudansen 86, Jungfrudansen 90, Gamla Huddingevägen 412 A, Gubbängsvägen 90, Barrstigen 43 och Arbetargatan 36. För dessa adressposter stod hovrättens bedömning fast att den tilltalade enligt 12 kap. 65 a § jordabalken hade begärt ersättning av hyressökande för förmedling av bostadslägenheter.

När det gäller S:t Eriksplan 1 kom hovrätten fram till att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samråd hade begärt och tagit emot ersättning för förmedling av lägenheten, men hovrätten satte det bevisade beloppet lägre än tingsrätten gjort.

För Wallingatan 34 avsåg prövningen endast den medtilltalade enligt 12 kap. 65 § jordabalken, och den delen rörde alltså inte den tilltalade i hovrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten redovisade att parterna i allt väsentligt lagt fram samma bevisning som i tingsrätten, men att ytterligare bevisning också hade tagits upp i hovrätten. Den tilltalade och den medtilltalade hade enligt hovrätten bedrivit en yrkesmässig verksamhet där de tillsammans och i samråd förmedlade ett stort antal hyresrätter mot betalning. Hovrätten ansåg att verksamheten varit större än vad åtalet omfattade.

Som stöd för den slutsatsen pekade hovrätten bland annat på sms-konversationer, kontantuttag, banköverföringar och att säljare i flera fall erkänt att de tagit emot ersättning. Vittnesuppgifter bekräftade också bilden av hur verksamheten fungerat. Hovrätten fann målsägandenas uppgifter trovärdiga och ansåg att de i allt väsentligt varit tillförlitliga.

I fråga om Bjurholmsplan 25 frikände hovrätten dock den tilltalade. Domstolen konstaterade att utredningen visserligen gav stöd för att det rörde sig om ett skenbyte och att den tilltalade varit behjälplig i den processen, men att det inte fanns tillräcklig bevisning för att visa att hon också förmedlat hyresrätten mot ersättning. Hovrätten pekade på flera brister i bevisningen, bland annat att inga av de berörda personerna, utom den tilltalade själv, hade hörts, att sms-konversationerna inte innehöll uppgifter om pris, handpenning, kontanter eller slutbetalning, och att de kontantuttag som åberopats inte kunde kopplas till just denna lägenhetsaffär på ett tillräckligt säkert sätt. Åtalet i den delen ogillades därför.

För S:t Eriksplan 1 gjorde hovrätten en mer detaljerad prövning av vilka kontantuttag som kunde kopplas till lägenhetsaffären. Domstolen ansåg att merparten av uttagen måste ha skett för att betala hyresrätten, men inte hela det påstådda beloppet. Hovrätten uppskattade därför ersättningen till 1 100 000 kr. Det innebar att hovrätten satte ned den del av ansvaret som avsåg återbetalning av ersättningen.

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att brotten skulle rubriceras som grova brott. Den gjorde ingen annan bedömning av gärningsmönstret eller den gemensamma brottsligheten i övrigt.

Domslut och påföljd

Hovrätten frikände den tilltalade från åtalet avseende Bjurholmsplan 25. I övrigt stod ansvarsdelen i huvudsak fast, men för S:t Eriksplan 1 justerade hovrätten det bevisade ersättningsbeloppet till 1 100 000 kr. För övriga åtalspunkter som hovrätten prövade och där skuld fastställdes, lämnades tingsrättens bedömning i sak oförändrad.

Påföljden blev fängelse i 1 år och 7 månader, alltså samma som i tingsrätten. Hovrätten ansåg att det samlade straffvärdet uppgick till fängelse i ett år och nio månader, men fann inte skäl att sänka straffet ytterligare. Hovrätten beaktade också att näringsförbudet inte skulle medföra någon sådan ytterligare belastning för den tilltalade att straffet behövde mildras. Någon uppgift om häktningstid framgår inte av materialet.

Hovrätten fastställde näringsförbudet. Den justerade även flera ekonomiska förpliktelser. Den tilltalade skulle betala 200 000 kr till staten som förverkat utbyte av brott, varav 50 000 kr skulle vara solidariskt med den medtilltalade. Hovrätten ändrade också flera enskilda anspråk och bestämde att den tilltalade skulle betala vissa belopp solidariskt med den medtilltalade till olika målsägande. För S:t Eriksplan 1 sänktes det solidariska återbetalningsansvaret till 1 100 000 kr. För Bjurholmsplan 25 avslogs yrkandet om förverkande. För Hornsgatan 106 B sänkte hovrätten förverkandet till 50 000 kr solidariskt.

Hovrätten beslutade vidare om kvarstad för att säkerställa statens fordran och de enskilda anspråken, och ersättning till offentlig försvarare skulle slutligt bäras av staten.