Grov misshandel omrubricerades till misshandel i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel, rån, övergrepp i rättssak och ringa stöld. Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att bedöma gärningen under åtalspunkten 1 som misshandel i stället för grov misshandel, sänka skadeståndet till målsäganden och ändra påföljden till ungdomsvård förenad med ungdomstjänst. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Enligt hovrätten kom den tilltalade och en medtilltalad till den plats där målsäganden och hennes vänner befann sig, och det uppstod ett bråk mellan i vart fall den medtilltalade och målsäganden. Det var utrett att den medtilltalade gav målsäganden en örfil som träffade hennes högra kind. Hovrätten godtog att den medtilltalade hade haft rätt till nödvärn i den delen.

Hovrätten fann vidare inte utrett att den medtilltalade knuffat målsäganden så att hon föll. Däremot ansågs det styrkt att målsäganden, efter att örfilen utdelats, fick motta tre till fyra sparkar mot huvudet och kroppen. Hovrätten fann att både den medtilltalade och den tilltalade deltog i våldet mot målsäganden och att de agerat gemensamt och i samförstånd. Det ansågs också utrett att sparkarna orsakat de skador som åklagaren påstått.

Utöver detta prövade hovrätten åtalet för rån och övergrepp i rättssak avseende en annan målsägande. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att det var den tilltalade och den medtilltalade som gemensamt och i samförstånd rånat målsäganden. Hovrätten fann också att den tilltalade skulle dömas för övergrepp i rättssak på de skäl som tingsrätten anfört.

Hovrätten prövade även åtalet för ringa stöld och gjorde samma bevisvärdering som tingsrätten. Den tilltalade dömdes därför också för ringa stöld.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grov misshandel, ringa stöld, rån och övergrepp i rättssak. Hovrätten ändrade alltså rubriceringen av våldsgärningen från grov misshandel till misshandel, men lämnade övriga skuldfrågor i huvudsak oförändrade.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten grundade sin bedömning på i huvudsak samma skriftliga bevisning som tingsrätten och på ljud- och bildupptagningar av förhören. När det gällde misshandeln lade hovrätten särskilt vikt vid de samstämmiga uppgifterna från målsäganden och flera vittnen om att tre till fyra sparkar utdelades mot den liggande målsäganden och att båda de tilltalade deltog.

Den tilltalades uppgift om att hon av misstag skulle ha sparkat målsäganden bedömdes som motbevisad. Hovrätten fann att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade tillsammans med den medtilltalade uppsåtligen deltog i våldet.

Trots att sparkarna riktats mot huvudet och upprepats bedömde hovrätten att misshandeln inte skulle rubriceras som grov. Skälen var att de fysiska skadorna var lindriga, att målsäganden inte behövt uppsöka sjukvård och att händelsen skedde hastigt efter en diskussion. Hovrätten ansåg därför att brottet skulle bedömas som misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken.

I råndelen fann hovrätten att två vittnens utpekanden vid fotokonfrontationer hade högt bevisvärde och att det dessutom fanns stöd i beslag och omständigheter kring föremål som hade koppling till händelsen. Hovrätten anslöt sig därför till tingsrättens slutsats att den tilltalade varit gärningsperson tillsammans med den medtilltalade. När det gällde övergrepp i rättssak och ringa stöld fann hovrätten ingen anledning att göra annan bedömning än tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten bestämde påföljden till ungdomsvård med föreskrift att den tilltalade skulle följa ett ungdomskontrakt, och påföljden förenades med ungdomstjänst om 75 timmar. Hovrätten ansåg att ungdomsvård var en lämplig påföljd men att den behövde skärpas med ungdomstjänst med hänsyn till att den tilltalade återfallit i allvarlig brottslighet efter tidigare rån och till brottens art. Tingsrätten hade i stället dömt till ungdomsövervakning i sex månader.

Hovrätten sänkte skadeståndet till målsäganden i misshandelsdelen till 10 000 kronor jämte ränta enligt tingsrättens sätt. I övrigt stod tingsrättens skadeståndsdom fast. Det innebär att den tilltalade fortsatt är skyldig att betala skadestånd i de delar som tingsrätten bestämt och som inte ändrats i hovrätten.

Av hovrättens beslut framgår att den tilltalade inte nämns som häktad i den återgivna texten. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom i fråga om rubricering, påföljd och ett skadeståndsbelopp, men lät övriga delar av domen stå fast.

Åtalspunkter och utfall

Åtalspunkt 1 avsåg våldet mot målsäganden den aktuella dagen och hovrätten bedömde gärningen som misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, i stället för grov misshandel som tingsrätten funnit. Den tilltalade dömdes för denna gärning. Åtalet för rån den aktuella dagen ledde till fällande dom även i hovrätten. Åtalet för övergrepp i rättssak ledde också till fällande dom. Åtalet för ringa stöld ledde likaså till fällande dom.