Grov misshandel vid busshållplats

Den tilltalade döms för grov misshandel efter ett knivangrepp mot målsäganden den 14 juli 2026. Tingsrätten frikände henne från åtalet om försök till mord men fann att gärningen utgjorde grov misshandel. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal i en punkt. Åtalspunkt 1 avsåg försök till mord enligt 3 kap. 1 §, 11 § och 23 kap. 1 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade den 14 juli 2026 på Södertull i Norrköpings kommun ha försökt döda målsäganden genom att hugga henne i bröstet, axeln och armen med kniv eller liknande föremål. Åklagaren gjorde gällande att det funnits fara för att brottet skulle fullbordas, eller att en sådan fara endast varit utesluten på grund av tillfälliga omständigheter, samt att målsäganden fått sårskador och en skadad lunga. Åtalet avsåg alltså försök till mord, men tingsrätten kom senare fram till att den tilltalade i stället skulle dömas för grov misshandel vid samma händelse den 14 juli 2026.

I domen redovisas att målsäganden satt i en busskur på Dolt namn när den tilltalade kom dit med buss. Kort därefter sprang den tilltalade över gatan till målsäganden och utdelade flera hugg. Målsäganden fick skador i bröstet, på vänster axel och vänster arm. Tingsrätten fann att det var utrett att den tilltalade utdelat åtminstone tre knivhugg som träffat målsäganden i bröstet, vänstra axeln och vänstra armen, och att detta orsakade sårskador och en skada på ena lungan.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att den tilltalade själv erkänt att hon utdelat ett knivhugg, men hon hade bestritt att det funnits fara för att ett mord skulle fullbordas. Domstolen lade stor vikt vid övervakningsfilmer, skadedokumentation, rättsintyg och de medicinska uppgifterna. Av utredningen ansåg tingsrätten att angreppet objektivt sett hade varit livsfarligt, eftersom knivvåld riktats mot överdelen av kroppen och ett hugg träffat bröstet där vitala organ finns. Det ansågs möjligt och plausibelt att angreppet kunde ha fått en dödlig utgång, och att det som faktiskt inträffade endast berodde på lyckliga omständigheter.

Samtidigt fann tingsrätten att det inte var visat att den tilltalade haft uppsåt att döda målsäganden. Domstolen ansåg inte att hon avsett döden eller sett den som en praktiskt taget oundviklig följd. Inte heller ansågs likgiltighetsuppsåt styrkt. Därför frikändes den tilltalade från försök till mord.

Trots detta ansåg tingsrätten att hon med uppsåt hade tillfogat målsäganden de aktuella skadorna genom knivhuggen. Eftersom gärningen varit livsfarlig och riktats mot ett känsligt område på kroppen bedömde domstolen att brottet skulle rubriceras som grov misshandel. Tingsrätten fann däremot att omständigheterna inte visade sådan särskild hänsynslöshet eller råhet som normalt krävs för den kvalificeringen, men att den livsfarliga karaktären ändå gjorde brottet grovt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grov misshandel den 14 juli 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år. Tingsrätten beslutade också att den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Vid skadeståndsfrågan ska den tilltalade betala 110 000 kronor till målsäganden. Ränta ska betalas enligt räntelagen från den 14 juli 2026. Den tilltalade ska också betala en avgift på 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde.