Villkorlig dom för misshandel och barnfridsbrott

Den tilltalade döms för två brott efter en händelse den 12 april 2026. Tingsrätten har funnit att hon både gjorde sig skyldig till misshandel och till barnfridsbrott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom, och hon ska också betala skadestånd till målsägandena samt en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade den 12 april 2026 rivit målsäganden i ansiktet, på armen och på överkroppen samt tagit ett grepp om hans hals samtidigt som hon rev honom på halsen. Gärningen uppgavs ha skett i en bostad, och målsäganden ska ha fått smärta, rivmärken och blodvite. Denna gärning låg till grund för åtalspunkt 1.1, misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, och tingsrätten fann att åtalet var styrkt och att den tilltalade skulle dömas för brottet.

Åtalspunkt 1.2 avsåg barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade misshandlat målsäganden på ett sätt som bevittnades av barnet, som i domen anges vara dotter till den tilltalade och målsäganden. Även denna gärning ska ha inträffat den 12 april 2026. Tingsrätten kom fram till att barnet befann sig i rummet, var upprörd och förskräckt, och därmed måste ha uppfattat händelseförloppet. Åtalet för barnfridsbrott bifölls därför också.

Den tilltalade medgav att hon hade tillfogat målsäganden vissa rivskador men invände att hon hade handlat i nödvärn och förnekade att hon tagit ett grepp om hans hals. Hon bestred ansvar för barnfridsbrott och gjorde gällande att barnet inte var närstående till målsäganden.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter hade stöd av annan bevisning. I målet fanns anmälan, fotografier, rättsintyg och en film inspelad på mobiltelefon. Rätten fäste särskild vikt vid att filmen i stort sett visade händelseförloppet, att den tilltalade framstod som upprörd och attackerade målsäganden, och att hon sträckte sig mot den mobiltelefon som han filmade med. Vittnet gav också stöd för målsägandens berättelse om våldet. Av filmen, fotografierna och rättsintyget framgick enligt domstolen att målsäganden fått de skador som åklagaren påstått.

När det gäller greppet om halsen noterade tingsrätten att det inte framgick av filmen att den tilltalade grep tag om målsägandens hals, men rätten fann ändå att den övriga utredningen styrkte misshandeln. Domstolen uttalade också att det inte var fråga om ett stryptag. Invändningen om nödvärn godtogs inte, eftersom inspelningen inte gav stöd för att det förekommit något ytterligare bråk strax före händelsen.

I frågan om barnfridsbrott fann tingsrätten att målsäganden var närstående till barnet. Rätten lade vikt vid uppgifter om relationen mellan de vuxna, uppgifterna om IVF-behandlingar, att barnet kallade målsäganden för pappa, och att målsäganden bott med barnet under en period. Domstolen ansåg vidare att barnet hade bevittnat gärningen eftersom hon befann sig i rummet när händelsen utspelade sig och var så upprörd och förskräckt att hon måste ha uppfattat hela förloppet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel den 12 april 2026 och för barnfridsbrott den 12 april 2026. Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Tingsrätten bedömde att gärningarna hade ett samlat straffvärde om ett par månaders fängelse, men att den tilltalade var ostraffad, levde under ordnade förhållanden och redan hade varit frihetsberövad i omkring en månad. Den villkorliga domen förenades inte med böter.

När det gäller skadestånd ska den tilltalade betala 20 000 kronor till målsäganden och 10 000 kronor till den andra målsäganden. Ränta ska utgå enligt räntelagen från den 12 april 2026. Tingsrätten fann att gärningarna inneburit en allvarlig kränkning och att den tilltalade i princip var skadeståndsskyldig.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna i målet.