Villkorlig dom efter misshandel och barnfridsbrott

Den tilltalade döms för en misshandel och tre fall av barnfridsbrott efter en händelse den 28 maj 2026. Tingsrätten fann att han ska betala skadestånd till de tre målsägandena och att påföljden bestäms till villkorlig dom med samhällstjänst i 120 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha varit fyra månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade den 28 maj 2026 misshandlat målsäganden genom att gripa tag i hennes arm, utdela flera slag mot hennes ansikte och huvud samt dra henne i håret. Åklagaren gjorde gällande att detta utgjorde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Tingsrätten dömde honom för denna gärning.

Han åtalades också för barnfridsbrott vid tre olika tillfällen, samtliga med samma händelsedatum, den 28 maj 2026, och med samma lagrum, 4 kap. 3 § 1 st. 1 brottsbalken. Först gällde det att misshandeln bevittnats av ett barn som är son till målsäganden och den tilltalade. Därefter gällde det att misshandeln bevittnats av ett annat barn som är son till den tilltalade och målsäganden. Slutligen gällde det att misshandeln bevittnats av ytterligare ett barn som också är son till den tilltalade och målsäganden. Tingsrätten dömde honom för samtliga tre barnfridsbrott.

Bakgrunden var att parterna levt tillsammans och att det aktuella bråket uppstod i en lägenhet där de bodde med barnen. Målsäganden berättade att den tilltalade kom hem berusad, drack alkohol, blev aggressiv och under kvällen slog henne i ansiktet, tog tag i hennes arm och senare tog tag i hennes hår. Hon uppgav att barnen befann sig i närheten och att de hörde och uppfattade händelserna. En av barnen ringde också ett larmsamtal till polisen.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var sammanhängande, detaljerad och trovärdig. Hennes uppgifter bedömdes få stöd av larmsamtalet, av ett barnförhör, av fotografier och av rättsintyg. Rätten lade särskild vikt vid att hennes uppgifter under larmsamtalet stämde väl överens med vad hon senare berättade i domstolen. Fotografier visade rodnader i ansiktet, ett blåmärke på armen och tecken på hårförlust, och rättsintygen stödde att skadorna kunde ha uppkommit genom trubbigt våld och hårdragning.

Den tilltalades uppgifter bedömdes däremot som efterhandskonstruktioner och lämnades utan avseende. Tingsrätten ansåg därför att det var bevisat att han hade misshandlat målsäganden på det sätt som åklagaren påstod.

När det gällde barnfridsbrotten fann rätten att samtliga tre barn hade bevittnat misshandeln på ett sätt som uppfyllde lagens krav. Ett av barnen hade själv uttryckt under larmsamtal och i förhör att det lät som att pappan slog mamman och att han var rädd. De två yngre barnen hördes inte, men tingsrätten ansåg att även de måste ha uppfattat våldet och reaktionerna i rummet. Sammantaget var därför åtalen för barnfridsbrott styrkta.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst i 120 timmar. Tingsrätten angav att om fängelse i stället hade valts skulle fängelse i fyra månader ha dömts ut. Rätten beaktade att brottsligheten i sig inte bedömdes som så allvarlig att fängelse var nödvändigt, men att misshandel i nära relation är ett brott av sådan art att det normalt finns en presumtion för fängelse. Att den tilltalade samtyckte till samhällstjänst och bedömdes lämplig för det fick betydelse för valet av påföljd.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till de tre målsägandena med 20 000 kronor vardera. Beloppen avser kränkning, och ränta ska utgå enligt räntelagen från den 28 maj 2026. Han ska dessutom betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Tingsrätten beslutade också att den tilltalade ska återbetala 50 000 kronor av kostnaderna till staten.