Grov misshandel, misshandel och försök till utpressning prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande i ett mål om grov misshandel, misshandel, försök till utpressning samt vissa narkotika- och ordningsbrott. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom, men ändrade påföljden för den tilltalade som i hovrätten dömdes till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan i stället för fängelse. Hovrätten justerade också ett skadeståndsbelopp nedåt och upphävde beslutet om förverkande av tidigare villkorligt medgiven frihet.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar som hade prövats av tingsrätten och sedan överklagats till hovrätten. Den tilltalade överklagade särskilt fällandet för grov misshandel och skadeståndet. I hovrätten yrkade den tilltalade också på strafflindring. Åklagaren yrkade anslutningsvis att straffen skulle skärpas.

I den del som hovrätten uttryckligen hänvisade till som inte hade överklagats skulle den tilltalade dömas för ringa narkotikabrott och brott mot knivförbudslagen. Han skulle också dömas för grov misshandel tillsammans med en medtilltalad, för misshandel och för försök till utpressning.

När det gäller grov misshandel avsåg åtalet en misshandel av målsäganden. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade deltog i misshandeln tillsammans med en medtilltalad. Hovrätten lade till att misshandeln även innefattade i vart fall en spark mot målsägandens kropp.

I fråga om misshandel gällde åtalet att den tilltalade hade angripit en annan målsägande. Hovrätten fann, i likhet med tingsrätten, att det var bevisat att den tilltalade stod bakom angreppet och att rubriceringen skulle vara misshandel av normalgraden.

Försök till utpressning avsåg en tredje målsägande. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten och fann att den tilltalade skulle dömas även för detta brott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma skriftliga bevisning som tingsrätten och spelade upp förhören från tingsrätten. Domstolen grundade sin bedömning på samma bevisning som tingsrätten, men gjorde vissa förtydliganden i skuldfrågan.

När det gällde grov misshandel fann hovrätten, på de skäl som tingsrätten angett, att det var klarlagt att den tilltalade hade deltagit i misshandeln och att han inte hade agerat i nödvärn. Hovrätten betonade också uppgifter om att den tilltalade och medtilltalad hade hoppat in i en bil utanför platsen där misshandeln skett och att de då verkade stressade. Hovrätten ansåg dessutom att bevisningen visade att misshandeln även omfattade en spark. Sammantaget bedömde hovrätten att båda gärningsmännen hade utövat våld mot målsäganden turvis och med uppsåt, och att de därmed tillsammans och i samförstånd hade gjort sig skyldiga till grov misshandel. Hovrätten anslöt sig också till tingsrättens bedömning att målsäganden hade drabbats av de skador som åklagaren påstått och att brottet var grovt.

När det gäller misshandel mot den andra målsäganden ansåg hovrätten att det var visat att den tilltalade hade angripit målsäganden. Hovrätten lade vikt vid att situationen måste ha framstått som skrämmande och obehaglig, eftersom den tilltalade var i sällskap med flera andra personer och gärningen delvis ägde rum i ett trångt utrymme. Trots att skadorna var förhållandevis lindriga bedömde hovrätten därför att gärningen skulle rubriceras som misshandel av normalgraden.

För försök till utpressning mot den tredje målsäganden gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Den tilltalade skulle därför dömas för detta brott.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut i huvudsak. För den tilltalade som överklagade ändrades dock påföljden. Tingsrätten hade bestämt straffet till fängelse i två år. Hovrätten fann att straffvärdet för den tilltalades samlade brottslighet motsvarade fängelse i två år och tre månader, men kom ändå fram till att skyddstillsyn med särskild behandlingsplan var en tillräckligt ingripande reaktion.

Hovrätten beaktade att brottsligheten hade samband med missbruksproblematik, att den planerade behandlingen framstod som lämplig och att den tilltalade var motiverad att genomföra vården. Hovrätten tog också hänsyn till att den tilltalade hade varit frihetsberövad i drygt fem månader. Därmed ändrades tingsrättens fängelsestraff till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Som en följd av detta upphävdes tingsrättens beslut om att förverka tidigare villkorligt medgiven frihet.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade inte längre skulle vara häktad, men att han skulle omhändertas i avvaktan på överföring till behandlingshemmet. Detta omhändertagande fick inte pågå längre än en vecka.

I skadeståndsdelen stod tingsrättens dom fast när det gällde den ersättning som den tilltalade och en medtilltalad solidariskt skulle betala till den första målsäganden, liksom den ersättning som den tilltalade skulle betala till den andra målsäganden. För den tredje målsäganden sänkte hovrätten dock skadeståndet med 1 000 kronor, eftersom ersättning för sveda och värk inte ansågs styrkt. Skadeståndet bestämdes därför till 5 100 kronor.

Hovrätten lät också beslag som tingsrätten beslutat om bestå, med en justering av beslagsnumret i en beslagspunkt. Staten skulle svara för kostnaden för försvararen och målsägandebiträdet.