Rån i bostad ledde till fyra års fängelse efter hovrättens prövning

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån efter att den tilltalade överklagat grovt rån-domen. Hovrätten ändrade tingsrättens domslut och fann i stället att gärningen utgjorde rån, inte grovt rån. Påföljden bestämdes till fängelse i fyra år, och skadeståndet sattes ned jämfört med tingsrättens dom. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Enligt åklagarens gärningsbeskrivning i hovrätten hade den tilltalade tillsammans med en medtilltalad och i samförstånd stulit en personbil, mobiltelefon, powerbank, kontanter och bankkort från målsäganden genom att bryta sig in i målsägandens bostad där denne låg och sov. Därefter hade målsäganden hållits fast, blivit slagen med knytnävar och en hantelstång samt skurits eller skrapats med kniv. Detta uppgavs bland annat ha skett i syfte att få målsäganden att lämna ut sin kod till bankkortet. Den tilltalade skulle sedan ha lämnat platsen med bankkortet för att ta ut pengar, medan den medtilltalade stannade kvar och höll vakt över målsäganden. Under händelsen hade hot uttalats om att målsäganden skulle dödas om fel kod lämnades. Målsäganden uppgavs ha fått smärta, sårskador och fraktur på armbågsbenet. Händelsen ska ha inträffat den 16 december 2023 i Hässleholms kommun.

Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att brottet skulle bedömas som grovt rån eftersom gärningsmännen visat synnerlig råhet och utnyttjat målsägandens skyddslösa och utsatta ställning. Åklagaren förklarade också att om hovrätten inte fann att gärningsmännen hade tillägnelseuppsåt avseende bilen, så yrkades inte något ytterligare brott; i så fall skulle bilens tillgrepp i stället ses som ett försvårande moment i rånet.

Den tilltalade yrkade i hovrätten att gärningen i stället skulle rubriceras som stöld av normalgraden och tillgrepp av fortskaffningsmedel, samt att påföljden skulle lindras och skadeståndet sättas ned. I hovrätten hade tingsrättens rubricering grovt rån alltså överklagats.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten, och tingsrättens förhörsuppspelningar spelades upp. Hovrätten gjorde i huvudsak samma bevisvärdering som tingsrätten. Målsägandens berättelse lades till grund för bedömningen.

Hovrätten ansåg dock att det inte var klarlagt att gärningsmännen hade tillägnelseuppsåt avseende bilen. Av utredningen framgick att den tilltalade hade frågat efter målsägandens bilinnehav och även sökt uppgifterna i bilregistret, men detta ansågs inte motbevisa den tilltalades uppgift om att han endast avsåg att använda bilen för att köra och ta ut pengar. I den delen gjorde hovrätten alltså en annan bedömning än tingsrätten och uteslöt bilen från den brottsliga gärningen som rån.

I övrigt fann hovrätten att det var visat att målsäganden utsatts för rån på det sätt som åklagaren påstått. Hovrätten uttalade också att det genom målsägandens uppgifter stod klart att ingen av gärningsmännen kunde ha varit omedveten om att det var ett rån som begicks.

När det gällde den medtilltalade hänvisade hovrätten till flera samverkande omständigheter, bland annat ett skoavtryck, glasfragment och övriga omständigheter som tingsrätten redovisat. Hovrätten gjorde därför samma skuld-bedömning som tingsrätten även för den medtilltalade, dock med samma begränsning avseende bilen. Eftersom artikeln endast ska fokusera på en tilltalad person redovisas inte den medtilltalades utgång närmare här.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom från grovt rån till rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken. Den tilltalade dömdes till fängelse i fyra år. Hovrätten motiverade detta med att brottet hade ett högt straffvärde men inte nådde upp till nivån för grovt rån. Domstolen framhöll att det funnits flera försvårande omständigheter, bland annat att målsäganden angripits i en utsatt situation av två personer, att våld använts med tillhygge och att hot uttalats med kniv. Samtidigt ansågs omständigheterna sammantaget inte vara jämförbara med sådana som enligt praxis krävs för grovt rån.

När det gäller skadeståndet bestämde hovrätten att den tilltalade, solidariskt med den medtilltalade, skulle betala 101 984 kronor till målsäganden. I hovrätten ansågs skälig ersättning för kränkning uppgå till 80 000 kronor, medan hovrätten i övrigt delade tingsrättens bedömning om sveda och värk. Övriga belopp var vitsordade eller medgivna.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten anförde att det för rån inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader och att det inte var uppenbart att det saknades risk för fortsatt brottslighet eller att den tilltalade skulle undandra sig straff.

I övrigt gällde tingsrättens domslut. Beslagen skulle bestå enligt tingsrättens bestämmande. Någon uppgift om kontaktförbud förekommer inte i materialet.