Djurplågeri mot hund

Den tilltalade döms för djurplågeri efter att ha utsatt sin hund för lidande genom vanvård under perioden den 1 februari 2025 till den 8 april 2025. Tingsrätten fann att hunden hade behövt nödvändig vård och tillsyn, men att detta inte hade tillgodosetts i tid. Den tilltalade frikändes inte från åtalet utan dömdes för den åtalade gärningen.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en gärning, nämligen djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade otillbörligen utsatt sin hund för lidande genom vanvård mellan den 1 februari 2025 och den 8 april 2025. Vanvården sades bestå i att den tilltalade hade underlåtit att ge hunden tillräcklig tillsyn och inte heller inom rimlig tid sett till att den fick nödvändig vård eller avlivades. Åklagaren gjorde gällande att gärningen hade begåtts med uppsåt eller i vart fall grov oaktsamhet.

I andra hand yrkade åklagaren ansvar för brott mot djurskyddslagen på samma faktiska grund. Domstolen kom dock inte att döma för det alternativa åtalet eftersom den tilltalade fälldes för djurplågeri.

Den tilltalade förnekade ansvar för både djurplågeri och brott mot djurskyddslagen. I målet hördes en veterinär som berättade om hundens tillstånd vid avlivningen och om de iakttagelser som gjordes i samband med undersökningen av munnen. Den tilltalade invände bland annat att uppgifterna i journalanteckningarna inte stämde och att hon inte tidigare känt till den allvarliga sjukdomen i munnen.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att utredningen visade att hunden avlivades den 8 april 2025 på grund av sitt hälsotillstånd och att den tilltalade var ägare till hunden under den aktuella perioden. Av journalanteckningar, fotografier och vittnesmål framgick att hunden hade en tumör i munnen, att käken var frakturerad eller lös, att flera tänder hade flyttats eller lossnat och att hunden hade haft ont samt utsatts för starkt lidande. Domstolen godtog veterinärens bedömning och fann att hunden hade utsatts för ett otillbörligt lidande genom att den tilltalade underlåtit att ge nödvändig vård och tillsyn.

När det gällde brottets subjektiva sida fann tingsrätten att det inte var visat att den tilltalade hade haft för avsikt att utsätta hunden för lidande eller att hon hade haft insiktsuppsåt. Däremot ansåg domstolen att hon måste ha varit medveten om att hunden under någon månads tid hade haft omfattande besvär i munnen. Trots detta hade hon inte kontrollerat tänderna eller sökt veterinärvård under den aktuella tiden. Tingsrätten bedömde därför att den tilltalade hade insett risken för att hunden utsattes för otillbörligt lidande och att hon varit likgiltig inför den risken. Därmed ansågs gärningen vara begången med likgiltighetsuppsåt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Domstolen bestämde påföljden till 120 dagsböter om 120 kronor, vilket motsvarar 14 400 kronor.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna i målet. Den ersättning som försvararen begärde godkändes och ersättning till försvararen beslutades med 24 380 kronor, fördelat på arbete, tidsspillan och mervärdesskatt.