Två misshandelsdomar efter bråk i bostad

Tingsrätten dömer den tilltalade för två fall av misshandel mot målsäganden. Han frikänns samtidigt från ett åtal om grov misshandel den 19 oktober 2025. Domstolen ansåg inte att det var styrkt att den tilltalade uppsåtligen hade orsakat den knivskada som målsäganden fick då. I stället bedömdes de två senare gärningarna, den 22 juni 2026 och den 28 augusti 2026, som misshandel. Påföljden blev fängelse i ett år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade tre händelser i parternas gemensamma bostad. Den första gällde grov misshandel den 19 oktober 2025. Enligt åtalet skulle den tilltalade ha stuckit eller huggit målsäganden med kniv mot ryggen, vilket orsakat en allvarlig sårskada med följdverkningar i bröstkorgen och en sammanfallen vänster lunga. Tingsrätten ogillade åtalet för grov misshandel.

Den andra åtalspunkten gällde misshandel den 22 juni 2026. Enligt åtalet skulle den tilltalade ha slängt ner målsäganden från sängen till golvet, tagit strypgrepp om hennes hals, bitit henne i handen och med våld tryckt in fingrar i hennes mun. Tingsrätten fann att den tilltalade hade gjort sig skyldig till misshandel vid detta tillfälle.

Den tredje åtalspunkten ingick i ett åtal om grov kvinnofridskränkning och avsåg misshandel den 28 augusti 2026. Enligt åtalet skulle den tilltalade då ha knuffat ned målsäganden på golvet, kastat saker på henne, tagit strypgrepp om hennes hals och med våld försökt trycka in fingrar i hennes mun. Också denna gärning bedömdes som misshandel. Däremot frikändes den tilltalade från grov kvinnofridskränkning, eftersom tingsrätten ansåg att kravet på upprepad kränkning inte var uppfyllt när han frikändes från grov misshandel och endast dömdes för två misshandelsbrott.

Rättens bedömning

När det gällde den första händelsen konstaterade tingsrätten att det var utrett att målsäganden hade fått den skada som beskrivits i gärningsbeskrivningen och att skadan hade uppkommit genom stick eller hugg med kniv. Frågan var dock om det var bevisat att den tilltalade uppsåtligen hade tillfogat skadan. Rätten gick igenom rättsintyg, skadorna på både målsäganden och den tilltalade samt övrig bevisning, men fann att alternativa händelseförlopp inte kunde uteslutas med tillräcklig säkerhet. Åtalet för grov misshandel ogillades därför.

Vid bedömningen av händelsen den 22 juni 2026 fann tingsrätten att målsägandens uppgifter var trovärdiga, detaljerade och stödda av övrig bevisning. Skadebilden ansågs överensstämma med hennes berättelse om strypgrepp, nedslängning och bett i handen. Domstolen ansåg att den tilltalades egna uppgifter inte stämde med skadebilden och att de inte ändrade bedömningen. Det var därför styrkt att han uppsåtligen misshandlat målsäganden.

Även för händelsen den 28 augusti 2026 ansåg tingsrätten att målsägandens uppgifter var tillförlitliga och att de fick starkt stöd av den övriga utredningen, särskilt skadebilden och polisernas iakttagelser. Domstolen bedömde att målsägandens skador på hals, huvud, kropp, armar och händer stämde med hennes berättelse om knuffar, strypgrepp och försök att föra in fingrar i munnen. Även här ansågs den tilltalades version motsägd av utredningen, och det var styrkt att han uppsåtligen misshandlat målsäganden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för två fall av misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Han frikändes från grov misshandel den 19 oktober 2025 och från grov kvinnofridskränkning. Straffet bestämdes till fängelse i 1 år.

Tingsrätten beslutade att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Han ska också betala skadestånd till målsäganden med 61 600 kronor, jämte ränta enligt räntelagen från den 28 augusti 2026. Dessutom ska han betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Yrkandet om förverkande av kniv och knivslida ogillades, och beslagen hävdes. Övriga beslag skulle bestå till dess domen vinner laga kraft och därefter återlämnas. Staten skulle stå för kostnaderna.