Den tilltalade döms för narkotikabrott

Den tilltalade har dömts för narkotikabrott av normalgraden efter att domstolen funnit det bevisat att hon olovligen innehaft amfetamin. Samtidigt lämnades åtalet för ringa narkotikabrott genom bruk utan bifall, eftersom domstolen ansåg att bruket av samma preparat inte skulle leda till en separat dom när innehavet redan var styrkt. Påföljden blev skyddstillsyn med föreskrift om drogavvänjande och psykiatrisk behandling.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde den första punkten narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och andra stycket narkotikastrafflagen. Åklagaren påstod att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person olovligen hade innehaft sammanlagt 7,47 gram amfetamin. Händelsen angavs ha inträffat den 17 juni 2026 i Gävle kommun. Domstolen dömde den tilltalade för denna gärning.

Den andra åtalspunkten avsåg ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade olovligen hade använt amfetamin någon gång mellan den 3 juni 2026 och den 17 juni 2026 i Gävle kommun eller på annan okänd plats i Sverige. Domstolen konstaterade att den tilltalade hade erkänt bruk av amfetamin, men att hon inte skulle dömas även för denna punkt eftersom bruket av samma preparat inte skulle bedömas separat när innehavet redan var styrkt.

Den tilltalade uppgav inför rätten att hon hade använt amfetamin när polisen ingrep och att hon hade nämnt för polisen att det kunde finnas rester av amfetamin hemma i bostaden, men att hon då syftade på rester på en mindre guldtallrik. Hon förnekade att hon kände till det amfetamin som polisen hittade i vardagsrummet och uppgav att det inte tillhörde henne. Hon sade också att det var hennes bostad, att hon hade innehaft den i flera år och att den andra personen hade bott där av och till under en period. Hon förklarade att hon inte visste vems narkotikan var och att den kunde ha lämnats av någon besökare. Den andra personen förnekade också att han kände till narkotikan.

Rättens bedömning

Domstolen fann att det var klarlagt genom utredningen att amfetamin i påstådd mängd hade anträffats i den tilltalades bostad och att hon hade erkänt bruk av samma preparat. Rätten ansåg att fyndet i bostaden, tillsammans med att hon varit påverkad av amfetamin i anslutning till beslaget och att hon själv hade uppgett att det kunde finnas narkotika i hemmet, talade starkt för att hon också hade innehaft narkotikan. Domstolen fäste vikt vid att amfetamin hade hittats i vardagsrummet, på vardagsrumsbordet och i en hylla, och bedömde att placeringen närmast var förenlig med att någon som bor i bostaden hade lagt dit narkotikan. Eftersom den tilltalade inte hade kunnat förklara varför någon annan skulle ha placerat narkotikan där eller vem den personen i så fall skulle vara, fann rätten att åtalet för narkotikabrott var styrkt.

När det gällde den andra punkten ansåg domstolen att den tilltalade inte också skulle dömas för ringa narkotikabrott genom bruk av samma preparat. Åtalet i den delen ledde därför inte till en fällande dom.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och andra stycket narkotikastrafflagen. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Som föreskrift ska hon genomgå den drogavvänjande och psykiatriska behandling som frivården finner lämplig, och övervakare ska utses av frivården.

Hon ska också betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor. När det gäller ersättningen till försvarare eller annan rättslig medverkan framgår av domen att staten ska stå för kostnaderna.