Fällande dom för misshandel och knivbrott

Tingsrätten dömde den tilltalade för två fall av misshandel som begicks den 13 januari 2026. Han dömdes också för brott mot knivförbudslagen som enligt domen hänförde sig till den 13 januari 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år och fyra månader. Tingsrätten beslutade även om skadestånd till två målsägande och om avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet mot den tilltalade gällde först grov misshandel av en målsägande den 13 januari 2026. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade tillsammans med två andra personer misshandlat målsäganden genom slag, sparkar, stampningar och ett slag med en pistolkolv eller annat hårt föremål. Tingsrätten kom dock fram till att det var styrkt att den tilltalade, tillsammans med de andra, hade misshandlat målsäganden genom slag och sparkar, men inte att något tillhygge hade använts. Domstolen ansåg därför att gärningen var misshandel, men inte grov misshandel, och den tilltalade dömdes för misshandel den 13 januari 2026.

Åtalet mot den tilltalade omfattade också rån mot en annan målsägande den 13 januari 2026. Enligt åtalet skulle den tilltalade tillsammans med två andra ha använt våld för att ta en mobiltelefon. Tingsrätten fann att det var klarlagt att den tilltalade hade misshandlat målsäganden med ett knytnävsslag i ansiktet, men domstolen ansåg inte att det var bevisat att någon av de tilltalade haft uppsåt att tillägna sig mobiltelefonen. Den tilltalade frikändes därför från åtalet om rån den 13 januari 2026.

Samma dag, den 13 januari 2026, gällde åtalet även brott mot knivförbudslagen. Tingsrätten fann att den tilltalade hade haft kniven redan innan han kom till det källarförråd där den senare påträffades, och därmed på allmän plats. Han dömdes därför för brott mot knivförbudslagen den 13 januari 2026.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att utredningen visade bortom rimligt tvivel att den tilltalade, tillsammans med två andra, gemensamt och i samförstånd hade misshandlat målsäganden den 13 januari 2026. Bedömningen byggde bland annat på målsägandens uppgifter, vittnesmål och rättsintyg. Domstolen konstaterade samtidigt att det inte var styrkt att något tillhygge hade använts. Därför rubricerades gärningen inte som grov misshandel.

När det gällde rånfrågan fann tingsrätten att den tilltalade hade deltagit i våldet mot målsäganden, men att det inte var bevisat att han eller de andra haft gemensamt uppsåt att ta mobiltelefonen som sin egen. Den tilltalade kunde därför inte dömas för rån.

I fråga om kniven ansåg tingsrätten att den tilltalades uppgift i domstolen, att han skulle ha hittat kniven i källarförrådet, framstod som en efterhandskonstruktion. Eftersom han i polisförhör hade uppgett att kniven var hans, fann domstolen att det var styrkt att han haft kniven innan han kom till förrådet och alltså på allmän plats.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel den 13 januari 2026 och för brott mot knivförbudslagen den 13 januari 2026. Han frikändes från rånåtalet avseende samma datum. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn i förening med fängelse i tre månader enligt 28 kap. 3 § brottsbalken. Tingsrätten föreskrev att den tilltalade skulle genomgå de behandlingsprogram och den provtagning som frivården föreskriver, och frivården skulle utse övervakare. Fängelsestraffet skulle anses helt verkställt genom den tid den tilltalade varit häktad.

Den tilltalade skulle betala skadestånd till en målsägande med 43 200 kronor och till en annan målsägande med 17 050 kronor. Han skulle också betala ränta enligt räntelagen på de belopp som anges i domen. I skadeståndsfrågan beslutade tingsrätten även att en del av ersättningsansvaret för den första målsäganden var solidariskt med andra tilltalade, men artikeln fokuserar endast på den tilltalade.

Tingsrätten ålade också den tilltalade att betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Slutligen beslutade domstolen att han skulle återbetala 18 000 kronor av kostnaderna till staten.