Hovrätten fastställer domen efter överklagande om utvisning och påföljd

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade som yrkade att han inte skulle utvisas. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten och fastställde därför domen i dess helhet. Det innebär att tingsrättens dom står fast i fråga om skuld, utvisning, påföljd, beslag, sekretess, skadestånd och övriga beslut.

Om händelsen och åtalet

Målet i hovrätten gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Enligt den tingsrättsdom som hovrätten hänvisade till dömdes den tilltalade för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grov stöld och två fall av olaga hot. Samtliga gärningar anges ha begåtts den 16 mars 2026.

Tingsrätten rubricerade gärningarna som brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål enligt 1 § första stycket och 4 § första stycket lagen (1988:254), grov stöld enligt 8 kap. 4 § brottsbalken samt olaga hot i två fall enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Hovrätten uttalade att den, i enlighet med tingsrättens i den delen inte överklagade dom, skulle döma den tilltalade för de gärningar som tingsrätten funnit honom skyldig till och att de skulle rubriceras på samma sätt som tingsrätten gjort.

Den centrala frågan i hovrätten var utvisningen och påföljden. Den tilltalade yrkade att han inte skulle utvisas, medan åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten redovisade ingen egen bevisvärdering i detalj utan angav att den inte gjorde några andra bedömningar än tingsrätten i frågan om utvisning och påföljd. Hovrätten fann därmed att det inte fanns skäl att ändra tingsrättens dom i någon del.

Det framgår av hovrättens beslut att det fortfarande bedömdes finnas risk för att den tilltalade, om han släpptes fri, skulle fortsätta sin brottsliga verksamhet. Mot den bakgrunden beslutade hovrätten att han skulle vara kvar i häkte till dess domen fått laga kraft i fråga om påföljd.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det betyder att den tilltalade står kvar dömd för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grov stöld och olaga hot i två fall, allt begånget den 16 mars 2026.

Tingsrätten hade bestämt påföljden till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Hovrätten ändrade inte detta.

Tingsrätten hade också beslutat att den tilltalade skulle utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit under tio år. Hovrätten prövade utvisningsfrågan men gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten, varför även utvisningen står fast enligt den redovisning som hovrätten hänvisade till.

Tingsrätten hade vidare beslutat om skadestånd till tre målsäganden, om förverkande av tre cigarettpaket och en kniv samt om att beslag skulle bestå. Hovrätten beslutade att det tingsrätten beslutat om beslag skulle fortsätta att gälla och att det tingsrätten beslutat om sekretess skulle fortsätta att gälla. Hovrätten angav också att motsvarande sekretessbestämmelse fortsatt skulle vara tillämplig på uppgifterna i den rättspsykiatriska undersökningen, med undantag för första sidan.

När det gäller häktning beslutade hovrätten att den tilltalade skulle vara häktad till dess domen får laga kraft i fråga om påföljd. Hovrätten nämnde även att det alltjämt fanns risk för fortsatt brottslighet på fri fot.

Tingsrätten hade dessutom bestämt att den tilltalade skulle betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Den uppgiften ändrades inte i hovrättens beslut. I hovrätten fick ett målsägandebiträde ersättning av staten med 11 155 kronor, och kostnaden stannade på staten.