Människorov bedöms som mindre grovt i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat människorov, utpressning, rån, stöld, olaga frihetsberövande och olaga hot. Hovrätten ändrade domen endast i delen som gällde gärningen den 23 september 2016 genom att i stället för olaga frihetsberövande bedöma den som människorov, mindre grovt brott. Påföljden skärptes till fängelse 3 år och 6 månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt hovrätten en gärningsserie under perioden 23 september 2016 till 3 oktober 2016. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för människorov den 23 september 2016 och försök till utpressning den 3 oktober 2016. Den tilltalade motsatte sig detta och yrkade frikännande från ansvar för gärningarna den 23–29 september 2016, som i tingsrätten hade bedömts som olaga frihetsberövande, utpressning, rån och stöld.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för olaga frihetsberövande, olaga hot, stöld, rån, utpressning och brott mot inkassolagen. I hovrätten bestreds ansvar för den del som rörde frihetsberövandet, medan övriga delar i sak inte ledde till någon ändring. Hovrätten fann att den tilltalade, i den del som inte var överklagad, alltjämt skulle dömas för olaga hot den 3 oktober 2016 och brott mot inkassolagen under perioden 1 juni 2016–3 oktober 2016. Hovrätten fann också att den tilltalade skulle dömas för utpressning, rån och stöld, och att gärningen med frihetsberövandet skulle rubriceras som människorov, mindre grovt brott, enligt 4 kap. 1 § andra stycket brottsbalken.

Åtalet byggde på att målsäganden enligt åklagaren förts bort i bil från Storgatan i Vara den 23 september 2016 genom förtäckt hot och därefter hållits frihetsberövad. Enligt åklagaren hade hotbilden förstärkts genom uppgifter om att de inblandade tillhörde en sammanslutning och att det fanns en fordran om 100 000 kr. Frihetsberövandet skulle enligt åtalet ha använts för att förmå målsäganden att skaffa fram pengar.

Hovrätten accepterade inte längre tingsrättens rubricering av denna del som olaga frihetsberövande, utan gjorde bedömningen att bemäktigandet och bortförandet uppfyllde kraven för människorov. Hovrätten ansåg däremot att gärningen skulle anses som mindre grov.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick, liksom tingsrätten, från målsägandens uppgifter. Domstolen fann att uppgifterna innehöll sådana detaljer som det framstod som osannolikt att målsäganden kunnat hitta på. Uppgifterna ansågs också få stöd av den skriftliga bevisningen och av vad vittnen berättat. Hovrätten bedömde därför målsäganden som trovärdig och uppgifterna som tillförlitliga.

Hovrätten lämnade den tilltalades uppgifter om försäljning av en guldkedja utan avseende och fann att något legalt skuldförhållande inte hade förelegat. Domstolen fann vidare att det var styrkt att målsäganden fått information om att de inblandade tillhörde Romanos, och att denna grupptillhörighet i sammanhanget hade koppling till Bandidos MC. Hovrätten ansåg att den tilltalade tillsammans med andra genom att anspela på ett våldskapital skapat en bestående maktposition över målsäganden.

När det gällde själva människorovet konstaterade hovrätten att målsäganden inte följde med frivilligt när han den 23 september 2016 tillsades att sätta sig i bilen. Målsäganden fråntogs mobiltelefon och fördes bort genom förtäckt hot. Därefter var han frihetsberövad under bilfärden och kvarhölls i en bostad i Längnum under kvällen. Hovrätten betonade att platsen var okänd för målsäganden och att han saknade möjlighet att kontakta någon. Under vistelsen utsattes han för allvarliga hot, bland annat med innebörd att han skulle dödas om han lämnade bostaden.

Hovrätten ansåg att syftet med frihetsberövandet varit att förmå målsäganden att skaffa fram pengar, vilket uppfyllde kravet på subjektivt överskott för människorov. Vid bedömningen av om brottet var mindre grovt vägde hovrätten in att frihetsberövandet varat i åtta timmar, att det skett på en okänd plats, att hoten varit allvarliga och att de bidragit till att upprätthålla frihetsberövandet. Samtidigt beaktade hovrätten att frihetsberövandet skett genom bevakning och inte genom ett verkligt inspärrande, samt att inget våld använts vid bemäktigandet och att vapen eller tillhyggen inte brukats i samband med det. Sammantaget ansåg hovrätten att gärningen skulle bedömas som människorov, mindre grovt brott.

När det gäller den medtilltalades del gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten att dennes medverkan utgjorde medhjälp till olaga frihetsberövande. För den tilltalade gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om skuld för utpressning, rån, stöld, olaga hot och brott mot inkassolagen.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för människorov, mindre grovt brott, den 23 september 2016, samt för olaga hot den 3 oktober 2016, stöld, rån, utpressning och brott mot inkassolagen. Hovrätten ändrade rubriceringen jämfört med tingsrätten endast på den punkt som gällde frihetsberövandet. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Påföljden bestämdes till fängelse 3 år och 6 månader. Hovrätten angav att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade detta straff och att det, med hänsyn till straffvärdet och brottslighetens art, skulle bestämmas till fängelse. Detta innebar en höjning från tingsrättens fängelsestraff på 2 år och 9 månader.

Hovrätten fastställde även tingsrättens beslut om beslag. Den fann vidare att målsäganden och andra skadelidande hade rätt till skadestånd med de belopp som tingsrätten bestämt. Någon uppgift om ändrade skadeståndsbelopp framgår inte av hovrättens dom.

Det framgår inte av hovrättsdomen att den tilltalade varit häktad eller under hur lång tid. Hovrätten beslutade också att staten skulle stå för kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdet i hovrätten.