Grov misshandel och hemfridsbrott i bostad prövades på nytt i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel, grovt hemfridsbrott och ringa narkotikabrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen och dömde den tilltalade för två fall av grov misshandel den 3 juli 2020 i stället för ett fall av grov misshandel och ett fall av grovt hemfridsbrott. Påföljden bestämdes till fängelse i 2 år och 6 månader. Hovrätten fastställde i övrigt tingsrättens dom i skadeståndsdelen, med den justeringen att skadeståndsansvaret för en del av ersättningen skulle vara solidariskt med en annan person.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde gärningar den 3 juli 2020. Enligt åtalet hade den tilltalade först utövat våld i målsägandens bostad och därefter fortsatt våld utomhus. Åklagaren gjorde gällande att händelserna i bostaden och utomhus skulle bedömas som delar av samma gärningskomplex, men hovrätten kom senare fram till att det rörde sig om två separata misshandelsbrott.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för grov misshandel, grovt hemfridsbrott och ringa narkotikabrott. Hovrätten ändrade rubriceringen för händelsen i bostaden och bedömde att hemfridsbrottet konsumerades av den grova misshandeln. Därmed skulle den tilltalade inte dömas särskilt för hemfridsbrott. Den andra våldshändelsen utomhus bedömdes också som grov misshandel.

Hovrätten noterade att åklagaren i hovrätten justerat gärningsbeskrivningen och att åklagaren accepterade tingsrättens bedömning att det var den andra personen som slog med hammaren. Åklagaren vidhöll dock att den tilltalade varit beväpnad med kniv när han tog sig in i bostaden och att han även slagit och sparkat målsäganden utomhus. Hovrätten fann att det inte var klarlagt att den tilltalade hade med sig kniv in i bostaden.

De gärningar som hovrätten slutligen prövade var följande: grov misshandel den 3 juli 2020 i bostaden, grov misshandel den 3 juli 2020 utomhus, samt ringa narkotikabrott under perioden 2020-06-26 till 2020-07-03. Hovrätten fastställde att den tilltalade var skyldig till ringa narkotikabrott enligt tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten och spelade upp förhören från underrätten. Den åberopade bevisningen bestod bland annat av målsägandens berättelse, vittnesuppgifter, fotografier, rättsintyg och annan skriftlig bevisning. Hovrätten ansåg, i likhet med tingsrätten, att målsägandens berättelse varit klar, detaljerad och utförlig och att den fick starkt stöd av övrig bevisning.

När det gällde händelsen i bostaden fann hovrätten det styrkt att den tilltalade olovligen trängt in i och stannat kvar i målsägandens bostad och där utdelat flera slag med knogjärn mot ansiktet. Hovrätten godtog inte påståendet att den tilltalade skulle ha blivit insläppt frivilligt efter att målsäganden vaknat. Däremot ansågs det inte bevisat att den tilltalade haft med sig kniv till bostaden.

Vid bedömningen av våldet utomhus ansåg hovrätten att det var styrkt att den tilltalade och den andra gärningspersonen tillsammans och i samförstånd misshandlat målsäganden. Vittnesuppgifter gav stöd åt att även den tilltalade utdelade slag. Hovrätten fann dock inte att det var utrett att han utdelat sparkar eller använt hammare som tillhygge. Den samlade bevisningen visade ändå att han deltagit i den grova misshandeln utomhus.

Hovrätten gjorde en annan konkurrensbedömning än tingsrätten och slog fast att våldet inomhus och utomhus inte utgjorde ett sammanhängande, oavbrutet förlopp. Det hade gått viss tid mellan händelserna, målsäganden hade uppmanats att tvätta av sig och trodde att misshandeln var över. Därför bedömdes gärningarna som två separata brott.

Hovrätten bedömde att misshandeln i bostaden skulle rubriceras som grov misshandel eftersom den varit intensiv, överrumplande och skett efter intrång i bostaden. Misshandeln utomhus bedömdes också som grov misshandel, eftersom den varit oprovocerad, närmast liknat ett gatuöverfall och inneburit upprepat och allvarligt våld mot en försvarslös person.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade dömdes för två fall av grov misshandel den 3 juli 2020. Han dömdes även, i enlighet med tingsrättens dom, för ringa narkotikabrott. Däremot undanröjdes den särskilda domen för grovt hemfridsbrott.

Påföljden bestämdes till fängelse i 2 år och 6 månader. Hovrätten angav att den samlade brottsligheten motsvarade detta straffvärde. Jämfört med tingsrätten, som dömt till fängelse i 3 år och 6 månader, blev alltså straffet kortare i hovrätten.

I skadeståndsdelen fann hovrätten att ett yrkande om ersättning för en Swish-betalning på 4 000 kr avsåg en annan händelse än den som omfattades av gärningsbeskrivningen och därför inte kunde prövas i brottmålet. Den delen av anspråket avvisades. I övrigt fastställdes tingsrättens skadestånd i sak, men hovrätten justerade ansvaret så att den tilltalade och den andra personen skulle svara solidariskt för 35 950 kr av det totala beloppet. Det sammanlagda skadeståndsansvaret för den tilltalade uppgick till 55 950 kr.

Hovrätten lämnade tingsrättens beslut om beslag oförändrat. Uppgiften om häktning framgår inte av det material som lämnats här. Hovrätten uttalade också att ersättningen till försvararen var skälig och att kostnaderna skulle stanna på staten. Den tilltalade ålades dessutom att ersätta staten för kostnaden för provtagning och analys med 400 kr. Uppgift om brottsofferfondsavgift i hovrättens dom framgår inte av utdraget.