Narkotikabrott: hovrätten låter den tidigare påföljden omfatta ny brottslighet

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott. Den tilltalade döms i hovrätten för narkotikabrott den 16 juni 2021 avseende 6 tabletter tramadol, 197,26 gram cannabis och 3,16 gram kokain. Hovrätten ändrar tingsrättens dom när det gäller påföljden och förordnar att den tidigare utdömda påföljden ska avse även den nya brottsligheten. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde dels narkotikabrott den 31 mars 2021, dels narkotikabrott den 16 juni 2021. I den del som rörde den 31 mars 2021 framgår av hovrättens dom att den delen inte var överklagad, och den fick därför stå fast enligt tingsrättens avgörande.

När det gäller den 16 juni 2021 påstod åklagaren att den tilltalade och en annan person gemensamt och i samförstånd hade innehaft narkotika i en lägenhet. Åklagaren hade i hovrätten godtagit att den tilltalade innehaft sex tabletter tramadol för eget bruk, att den andre personen innehaft 0,23 gram kokain för eget bruk samt att 197,26 gram cannabis tillhörde den tilltalade. Åklagaren ansåg däremot inte att det var visat att den tilltalade och den andre personen tillsammans och i samförstånd hade innehaft 3,16 gram kokain eller att de tillsammans hade innehaft 6,35 gram kokain.

Hovrätten redovisade att den tilltalade hyrde och disponerade lägenheten vid tidpunkten för gärningen. I vardagsrummet fanns påsar med kokain i en kartong, och i samma kartong anträffades cannabis som den tilltalade hade medgett tillhörde honom. I den tilltalades sovrum fanns två telefoner, varav en innehöll meddelanden som tydligt rörde narkotikaförsäljning och bilder på bland annat vitt pulver.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och hade tillgång till tingsrättens förhörsuppspelningar. Domstolen gjorde delvis en annan bedömning än tingsrätten i fråga om kokainet.

Enligt hovrätten talade omständigheterna starkt för att även kokainet i vardagsrummet tillhörde den tilltalade. Hovrätten fäste vikt vid att lägenheten disponerades av honom, att cannabis som erkändes vara hans låg i samma kartong som kokainet och att det på en av kokainpåsarna fanns DNA från minst två personer, där huvuddelen kom från den tilltalade. Hovrätten ansåg också att telefonerna i sovrummet tillhörde den tilltalade och att innehållet i dem visade att han vid tidpunkten ägnade sig åt narkotikaförsäljning. Den tilltalades invändning om att telefonen skulle ha tillhört någon annan bedömdes som en efterhandskonstruktion. Sammantaget fann hovrätten att det var motbevisat att kokainet skulle ha tillhört någon annan.

Hovrätten fann därför att den tilltalade skulle dömas för narkotikabrott avseende 6 tabletter tramadol, 197,26 gram cannabis och 3,16 gram kokain, och att kokainet delvis inte varit avsett för eget bruk.

För den andre personen, som inte är fokus för denna artikel, fann hovrätten däremot att det saknades tillräckligt stöd för att han skulle anses ha innehaft den narkotika som fanns i vardagsrummet tillsammans och i samförstånd med den tilltalade. Hovrätten godtog därför bara den delen som den personen själv erkänt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tidigare utdömda påföljden ska avse även den nya brottsligheten. Hovrätten tillämpade inte 34 kap. 1 § första stycket och 34 kap. 2 § brottsbalken på det sätt som tingsrätten gjort i sin ursprungliga domslutslösning, utan fann att det tidigare utdömda fängelsestraffet skulle omfatta även den nu aktuella brottsligheten.

I tingsrätten hade den tilltalade dömts för narkotikabrott den 16 juni 2021 till fängelse i två månader. Hovrätten ansåg att straffvärdet för den aktuella brottsligheten motsvarade tre månaders fängelse, men att den sena lagföringen skulle påverka straffmätningen så att straffmätningsvärdet motsvarade två månaders fängelse. Eftersom det rörde sig om nyupptäckt brottslighet i förhållande till en tidigare dom där påföljden bestämts till fängelse i två år och sex månader, fann hovrätten att den tidigare påföljden skulle omfatta även den nya brottsligheten.

Hovrätten ändrade även tingsrättens bedömning i fråga om beslag av kontanter. Där gjorde hovrätten inte någon annan bedömning än tingsrätten, och beslutet om förverkande av kontanter stod därför fast. Beslagen skulle i övrigt bestå.

Det framgår inte av hovrättsdomen att den tilltalade varit häktad, och någon sådan uppgift lämnas därför inte här. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen av staten. Tingsrättens avgift till brottsofferfonden och övriga detaljer om den delen framgår av underlaget, men hovrättens dom innehåller ingen ny uppgift om ändring i den delen.