Knivbrott och våldsamt motstånd vid ingripande

Den tilltalade döms för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt för våldsamt motstånd. Han frikänns samtidigt från åtalet om våld mot tjänsteman. Tingsrätten bestämde påföljden till 70 dagsböter och avslog målsägandens skadeståndsyrkande.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet inträffade samtliga gärningar den 24 november 2024 på Makeriet i Örebro kommun. Åtalspunkt 1.1 gällde våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § brottsbalken i dess lydelse före 2 juli 2025. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade satte sig till motvärn genom att kränga med kroppen, spänna armarna och sparka för att hindra ordningsvakterna när de skulle ingripa mot honom. Tingsrätten fann att han hade agerat på det sätt som beskrevs i gärningen och dömde honom för våldsamt motstånd.

Åtalspunkt 1.2 gällde våld mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § 1 st brottsbalken i dess lydelse före 2 juli 2025. Åklagaren påstod att den tilltalade försökte angripa ordningsvakten med våld genom att bita honom i benet, varvid smärta uppstod. Tingsrätten ansåg att det inte var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade bitit ordningsvakten och frikände honom därför från denna åtalspunkt.

Åtalspunkt 1.3 gällde brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål enligt 1 § 1 st och 4 § 1 st lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade haft ett multiverktyg innehållandes en kniv på allmän plats trots att innehavet inte var befogat. Tingsrätten kom fram till att innehavet inte var befogat och att den tilltalade därmed, av oaktsamhet, gjort sig skyldig till brott mot knivförbudslagen.

Rättens bedömning

I skuldfrågan för våldsamt motstånd lade tingsrätten vikt vid att målsägandens uppgifter var detaljerade och fick stöd av vittnet, som var kollega till ordningsvakten. Domstolen ansåg att det inte fanns skäl att misstro målsägandens berättelse. Den tilltalades uppgifter om att ingripandet skulle ha gjort ont godtogs inte som förklaring till hans agerande, utan tingsrätten bedömde att motståndet måste ha haft till syfte att hindra ordningsvakternas agerande.

När det gällde åtalet om våld mot tjänsteman bedömde tingsrätten att målsägandens uppgift om att den tilltalade faktiskt bet honom inte fick tillräckligt stöd av vittnesmålet. Vittnet hade i stället uppgett att han såg den tilltalade försöka bita kollegan i benet. Domstolen ansåg därför att åklagaren inte hade styrkt gärningen tillräckligt.

I fråga om knivförbudslagen konstaterade tingsrätten att den tilltalade hade ett multiverktyg med kniv när han befann sig på allmän plats. Domstolen ansåg att det avbrott han gjorde på väg från julbordet till bostaden inte kunde ses som befogat innehav. Tingsrätten fann inte heller att omständigheterna var sådana att gärningen kunde bedömas som ringa. Mot den bakgrunden dömdes den tilltalade för brott mot knivförbudslagen.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade till 70 dagsböter om 220 kronor, sammanlagt 15 400 kronor. Målsägandens begäran om skadestånd avslogs eftersom den tilltalade frikändes från åtalspunkten om våld mot tjänsteman. Den tilltalade ska också betala en avgift på 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Rätten beslutade även om ersättning till försvararen och om återbetalning till staten. Försvararen fick ersättning av staten med 8 380 kronor, och den tilltalade ska betala tillbaka 5 586 kronor av kostnaderna.