Misshandel i hamnområdet gav skyddstillsyn

Den tilltalade döms för misshandel efter att ha slagit målsäganden i ansiktet den 29 april 2026. Samtidigt frikänns han från åtal om hot mot tjänsteman och försök till våld mot tjänsteman, båda med samma datum. Påföljden bestäms till skyddstillsyn med föreskrift om vård och behandling som frivården finner lämplig.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt domstolens utredning satt den tilltalade på en bänk utanför en färjeterminal i Tegelvikshamnen den aktuella dagen. Han hade druckit alkohol och var onykter. En situation uppstod mellan honom och andra personer på platsen. Målsäganden befann sig i en taxibil på andra sidan gatan, och det är klarlagt att den tilltalade vid något tillfälle tog sig fram till målsäganden och slog honom, varefter målsäganden slog tillbaka. Därefter lämnade målsäganden platsen. Vittnet som såg händelsen ringde polisen.

Åtalspunkt 1 avsåg misshandel den 29 april 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade slagit målsäganden i ansiktet och på kroppen på Tegelvikshamnen i Stockholms stad. Tingsrätten fann att det var styrkt att den tilltalade slog målsäganden i ansiktet med knuten näve och att slaget orsakade smärta. Däremot ansågs det inte tillförlitligen styrkt att han även slog målsäganden på kroppen. Den tilltalade dömdes för misshandel för slaget mot ansiktet.

Åtalspunkt 2 avsåg hot mot tjänsteman den 29 april 2026. Åklagaren påstod att den tilltalade, när polis ingrep med anledning av den första gärningen, riktade hot om våld mot en polis genom att säga att han skulle nita och skalla honom. Tingsrätten konstaterade att den tilltalade hade uttalat sig på det sätt som framgick av kroppskamerafilm, men ansåg inte att uttalandet framstod som ett allvarligt menat hot i den mening som krävs för ansvar. Åtalet ogillades därför.

Åtalspunkt 3 avsåg försök till våld mot tjänsteman den 29 april 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade försökt bita en polis i handen när polisen ingrep i arresten. Tingsrätten fann att det inte var visat att det funnits någon risk för att brottet skulle fullbordas eller att en sådan fara endast varit utesluten genom tillfälliga omständigheter. Den tilltalade frikändes därför från denna gärning.

Rättens bedömning

När det gäller misshandeln utgick tingsrätten från att den tilltalade hade medgett att han utdelat ett slag. Genom målsägandens uppgifter och den skriftliga bevisningen ansågs det också styrkt att slaget orsakat smärta. Vittnena bekräftade att det rörde sig om ett knytnävsslag, och domstolen bedömde därför att det var fråga om ett slag i ansiktet med knuten näve.

Domstolen prövade också den tilltalades invändning om nödvärn och putativt nödvärn. Den fann att utredningen inte stödde att målsäganden hade utsatt den tilltalade för ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp, och inte heller att den tilltalade rimligen kunnat uppfatta situationen så. Nödvärnsinvändningen lämnades därför utan avseende.

Vid straffvärdebedömningen beaktade tingsrätten att målsäganden uppgett att den tilltalade uttalat främlingsfientliga och kränkande ord, och vittnena gav visst stöd för detta. Rätten fann att åklagaren styrkt att motivet för misshandeln varit att kränka målsäganden på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung. Detta bedömdes skärpa straffvärdet. Sammantaget ansåg tingsrätten att straffvärdet motsvarade fängelse i tre månader, men med beaktande av tidigare och nyupptäckt brottslighet bestämdes den samlade brottslighetens straffvärde till fängelse i två månader.

Vid påföljdsvalet vägde rätten in att den tilltalade återfallit i likartad brottslighet under kort tid, men också att misshandeln bestått av ett enda slag och inte lett till några skador. Domstolen beaktade även att brottsligheten begåtts under alkoholpåverkan och att den tilltalade uppgett sig ha ett långvarigt missbruk med behandlingsbehov. Tingsrätten ansåg att skyddstillsyn var en tillräckligt ingripande reaktion och att frivårdens insatser kunde bidra till att han avhöll sig från fortsatt brottslighet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Han frikänns från åtalspunkten om försök till våld mot tjänsteman, som avsåg den 29 april 2026, och från åtalspunkten om hot mot tjänsteman, som också avsåg den 29 april 2026.

Påföljden bestäms till skyddstillsyn. Den ska förenas med föreskrift om att den tilltalade ska följa den vård och behandling som frivården finner lämplig, och övervakare ska utses av frivården.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 10 800 kronor, varav 10 000 kronor avser kränkning och 800 kronor avser sveda och värk. Ränta ska betalas enligt räntelagen från den 29 april 2026 till dess betalning sker. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Tingsrätten beslutade även att staten ska stå för försvararkostnaderna.