Den tilltalade döms för grov egenmäktighet med barn

Den tilltalade döms av tingsrätten för grov egenmäktighet med barn efter att ha fört bort ett barn till USA och därefter kvarstannat där under en längre tid. Tingsrätten fann också att en annan person hade gjort sig skyldig till olaga hot och barnfridsbrott, men denna artikel fokuserar endast på den tilltalade. Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Den tilltalade ska också betala skadestånd, brottsofferfondsavgift och återbetala vissa kostnader till staten.

Händelsen och åtalet

Enligt åtalet avsåg den tilltalades gärning egenmäktighet med barn, grovt brott enligt 7 kap. 4 § 1 st 2 men och 3 st brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade fört bort barnet till USA och därefter, utan beaktansvärt skäl, egenmäktigt skiljt barnet från den andra vårdnadshavaren genom att kvarstanna i USA. Den angivna tidsperioden var mellan den 26 januari 2025 och den 3 april 2026. Gärningen påstods ha skett i Utah och Kalifornien. Enligt åklagaren skulle brottet bedömas som grovt.

Tingsrätten redovisade att den tilltalade reste med barnet till USA den 7 januari 2025 och kom tillbaka först i april 2026. Domstolen fann att den andra vårdnadshavaren endast hade gett tillåtelse till en resa på tre veckor. Rätten ansåg därför att den tilltalade, från den 26 januari 2025, egenmäktigt hade skiljt barnet från den andra vårdnadshavaren genom att stanna kvar i USA. Tingsrätten konstaterade också att det inte hade framkommit några beaktansvärda skäl för avskiljandet. Den tilltalades uppgifter om att hon lämnade Sverige på grund av problem och bråk i relationen ändrade inte den bedömningen.

När det gällde rubriceringen bedömde tingsrätten att avskiljandet hade pågått under ett år och tre månader, att barnet endast var två år gammalt och att kontakten med den andra vårdnadshavaren varit starkt begränsad. Domstolen fann därför att brottet skulle bedömas som grovt.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att åtalet var styrkt genom den skriftliga bevisningen, bland annat konversationer mellan parterna, översättningsunderlag, transkriberingar, handlingar till förskolan, begäran om återförande av minderårig samt amerikanska domar och svar från amerikanska myndigheter. Domstolen lade också vikt vid parternas uppgifter i förhör.

När det gällde skuldfrågan ansåg tingsrätten att det var visat att den tilltalade inte bara hade rest tidigare än planerat utan också hade uttryckt att hon inte avsåg att återvända till Sverige som överenskommet. Domstolen hänvisade särskilt till kommunikationen i slutet av januari 2025 och till ett meddelande till förskolan den 9 mars 2025, där den tilltalade enligt domen skrev att barnet inte skulle komma tillbaka till Sverige och att de planerade att stanna i USA permanent. Detta, tillsammans med att den tilltalade inte skulle tillåta att den andra vårdnadshavaren hämtade barnet i USA, visade enligt tingsrätten att avsikten var att barnet skulle vara borta mer än tillfälligt.

Tingsrätten framhöll att det inte fanns något som tydde på att barnet hade farit illa under vistelsen i USA eller att den tilltalade inte tillgodosett barnets vardagliga omsorgsbehov. Trots det ansågs avskiljandet vara särskilt allvarligt eftersom det pågick under lång tid, barnet var mycket ungt och kontakten med den andra vårdnadshavaren var begränsad och ibland helt avbruten. Brottet bedömdes därför som grovt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för egenmäktighet med barn, grovt brott, som enligt åtalet avsåg tiden mellan den 26 januari 2025 och den 3 april 2026. Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Tingsrätten ansåg att straffvärdet låg nära straffminimum men att det inte fanns skäl att döma till fängelse. Eftersom den tilltalade hade varit frihetsberövad i fjorton dagar fann rätten särskilda skäl mot att förena den villkorliga domen med dagsböter.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 30 000 kr. Tingsrätten angav också att den tilltalade ska betala ränta enligt räntelagen från den 3 april 2026. Dessutom ska den tilltalade betala en skadeståndspost till den andra målsäganden med 19 600 kr, varav 10 000 kr avser kränkning och 9 600 kr sveda och värk, jämte ränta från samma datum.

Den tilltalade ska vidare betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. I domen anges också att den tilltalade ska återbetala sammanlagt 121 338 kr till staten, fördelat på kostnader för offentlig försvarare, målsägandebiträde och särskild företrädare. Tingsrätten beslutade dessutom att staten skulle ersätta den offentliga försvararen med 93 609 kr.

Fakta