Bokföringsbrott ledde till fällande dom i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bokföringsbrott. Den tilltalade yrkade frikännande eller i andra hand lindrigare påföljd, men hovrätten fastställde tingsrättens dom utan ändringar. Den tilltalade döms därmed för oaktsamt bokföringsbrott av normalgraden för underlåtenhet att se till att årsredovisningen upprättades och gavs in i tid.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde ett aktiebolag där den tilltalade varit styrelseledamot. Åklagaren gjorde gällande att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts i bolaget på det sätt som beskrivs i åtalet och att den tilltalade skulle hållas ansvarig i egenskap av styrelseledamot. Hovrätten konstaterade, liksom tingsrätten, att bokföringsskyldigheten objektivt sett hade åsidosatts.

Den tilltalade invände att beslutet att utse honom till styrelseledamot var ogiltigt eftersom han och en annan person inte hade avsett att han skulle delta i styrelsearbetet. Hovrätten behandlade frågan utifrån aktiebolagslagens regler om att en styrelseledamot inte utan godtagbara skäl får utses om personen inte avser att delta i styrelsens verksamhet. Hovrätten ansåg att undantaget för godtagbara skäl inte kunde tolkas så snävt som den tilltalade hävdade. Beslutet att utse honom hade visserligen byggt på en felaktig uppfattning om bolagets behov av styrelseledamöter, men beslutet hade inte haft något otillbörligt syfte. Hovrätten bedömde därför att det funnits godtagbara skäl och att beslutet inte var ogiltigt.

När det gällde själva bokföringsbrottet omfattade åtalet både uppsåt och oaktsamhet. Hovrätten fann inte att uppsåt var styrkt, men gick vidare och prövade oaktsamhet. Den tilltalade och en annan person hade enligt hovrätten haft en överenskommelse om att den senare ensam skulle sköta verksamheten och bokföringen. Trots detta hade den tilltalade inte vidtagit några åtgärder för att kontrollera eller följa upp att årsredovisningen för räkenskapsåret 2021 upprättades och lämnades in i tid.

Hovrätten noterade också att den tilltalade haft tillgång till bolagets post i en digital posttjänst, där myndigheten hade skickat en påminnelse och flera krav på förseningsavgift. Om han hade tagit del av dessa handlingar skulle han ha blivit medveten om att årsredovisningen behövde lämnas in. Han hade dock enligt egen uppgift inte sett dokumenten och hade inte heller på annat sätt efterforskat vad myndigheten hade för ärende med bolaget. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att hans underlåtenhet inte var ursäktlig.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma bevisning som hade lagts fram i tingsrätten. Den tilltalade åberopade dessutom ytterligare två årsredovisningar, men det ledde inte till någon annan bedömning. Domstolen gjorde särskilt klart att tingsrätten hade utgått från en felaktig förutsättning om tidigare erfarenhet av att underteckna årsredovisningar, eftersom den aktuella årsredovisningen var den första som den tilltalade undertecknade. Trots detta ansåg hovrätten att det ändå fanns tillräckliga skäl att lägga oaktsamhet honom till last.

Hovrätten underströk att en styrelseledamot åtminstone måste skaffa sig grundläggande kunskap om vilka skyldigheter som följer av uppdraget. Även om ansvaret för den löpande verksamheten hade delegerats till en annan person, kvarstod styrelsens yttersta ansvar. Den tilltalade hade dessutom haft möjlighet att reagera på myndighetspost men låtit bli. Hovrätten kom därför till samma slutsats som tingsrätten: den tilltalade hade gjort sig skyldig till oaktsamt bokföringsbrott.

Brottet bedömdes som brott av normalgraden. Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten vare sig i skuldfrågan eller vid rubriceringen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade döms alltså för bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Påföljden är villkorlig dom och 40 dagsböter om 710 kronor, sammanlagt 28 400 kronor. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden om 800 kronor.

Hovrätten ändrade inte påföljden från tingsrätten och gjorde inte heller någon annan bedömning i påföljdsfrågan. I materialet finns ingen uppgift om häktning.