Grovt bokföringsbrott i fyra fall stod fast i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Hovrätten ändrade tingsrättens dom så att den tilltalade dömdes enbart för grovt bokföringsbrott vid fyra tillfällen under perioden 2019-01-01 till 2022-12-31. I övrigt fastställdes tingsrättens dom, vilket innebär att påföljden och övriga delar stod fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt hovrätten och tingsrätten en verksamhet där bokföringsskyldigheten hade åsidosatts under flera år. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade genom detta hade gjort sig skyldig till grovt bokföringsbrott vid fyra tillfällen under perioden 2019-01-01 till 2022-12-31. Tingsrätten dömde också för försvårande av skattekontroll, grovt brott, vid fyra tillfällen under samma period, medan hovrätten kom fram till att ansvaret för de grova bokföringsbrotten konsumerade ansvaret för försvårande av skattekontroll.

Hovrätten prövade även frågor om påföljd, näringsförbud och företagsbot. Den tilltalade yrkade att hovrätten skulle frikänna honom eller i vart fall mildra påföljden och avslå yrkandet om näringsförbud. Ett bolag yrkade att talan om företagsbot skulle ogillas eller i vart fall sättas ned. Åklagaren motsatte sig ändring.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten. Tingsrättens upptagning av förhöret med den tilltalade spelades upp i hovrätten. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömningar i fråga om skuld och rubricering.

Domstolen ansåg att den tilltalade genom att åsidosätta bokföringsskyldigheten hade gjort sig skyldig till grovt bokföringsbrott. Hovrätten konstaterade samtidigt att han därigenom också hade framkallat fara för att Skatteverkets kontrollverksamhet vid beräkning av skatt allvarligt skulle försvåras. Trots detta ansåg hovrätten att ansvar för grovt bokföringsbrott normalt konsumerar ansvar för försvårande av skattekontroll, även när det senare brottet bedöms som grovt. Hovrätten fann inte skäl att frångå denna praxis och ändrade därför tingsrättens dom i skuldfrågan så att endast grovt bokföringsbrott kvarstod.

I övrigt gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Den anslöt sig också till tingsrättens bedömning av den samlade brottslighetens straffvärde och av påföljdsvalet. Att ansvaret för försvårande av skattekontroll föll bort på grund av konsumtion påverkade enligt hovrätten inte straffvärdet eller påföljden.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut endast i skuldfrågan. Den tilltalade dömdes i hovrätten enbart för grovt bokföringsbrott vid fyra tillfällen under perioden 2019-01-01 till 2022-12-31 enligt 11 kap. 5 § 2 st brottsbalken. Tingsrättens fällande dom för försvårande av skattekontroll, grovt brott, stod alltså inte kvar som en egen brottsrubricering i hovrättens dom.

Påföljden ändrades inte. Tingsrättens påföljd var fängelse i 1 år 6 månader, och hovrätten lät denna stå fast. Tingsrätten hade även meddelat näringsförbud i 3 år, och hovrätten fastställde även den delen. Likaså stod tingsrättens beslut om företagsbot fast.

Tingsrätten hade också ålagt den tilltalade att betala en avgift till brottsofferfonden om 800 kronor. Det framgår av hovrättens beslut att i övrigt gäller tingsrättens domslut, vilket innebär att även denna del lämnades oförändrad. Hovrätten nämner inte någon ändring i fråga om häktning i det material som lämnats.