Misshandel, olaga frihetsberövande och ringa narkotikabrott: hovrätten ändrar fängelse till skyddstillsyn

Hovrätten prövade ett överklagande från den tilltalade i ett mål om misshandel, olaga frihetsberövande av mindre grovt brott och ringa narkotikabrott. Skuldfrågan hade inte överklagats, och hovrätten utgick därför från att den tilltalade skulle dömas för dessa brott. Hovrätten ändrade däremot tingsrättens påföljd från fängelse till skyddstillsyn med föreskrifter om vård, behandling och urinprovskontroller. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Den tilltalade yrkade i hovrätten att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn, medan åklagaren motsatte sig ändring.

Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för misshandel, ringa narkotikabrott och olaga frihetsberövande, mindre grovt brott. Han frikändes samtidigt från grovt olaga hot och övergrepp i rättssak. Hovrätten konstaterade att tingsrättens dom inte hade överklagats i skuldfrågan, och att den tilltalade därför skulle dömas för misshandel, olaga frihetsberövande, mindre grovt brott, och ringa narkotikabrott.

Av den uppgift som finns i materialet framgår inte när eller var gärningarna begicks, och sådana uppgifter kan därför inte återges här. Det framgår inte heller att hovrätten ändrade någon brottsrubricering i förhållande till tingsrätten. Hovrätten prövade endast påföljden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten redovisade att tingsrätten vid påföljdsbestämningen hade beaktat att den aktuella brottsligheten hade begåtts före en tidigare dom från Dold domstol. Den senare hovrättsdom som omnämns i materialet innebar att den tilltalade frikänts från misshandel och i stället fått skyddstillsyn i ett annat mål. Hovrätten tog hänsyn till detta men fann ändå att det samlade straffmätningsvärdet inte understeg fängelse i en månad.

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att straffvärdet för den nu aktuella brottsligheten motsvarade några månaders fängelse. Domstolen framhöll att brottslighetens art talade för fängelse, men att särskilda skäl kunde bryta fängelsepresumtionen. Hovrätten fann att det fanns sådana särskilda skäl.

Som skäl för detta betonade hovrätten att brottsligheten hade ett starkt samband med den tilltalades missbruk, att hans missbrukssituation enligt egen uppgift hade förbättrats, att han hade haft löpande kontakter med frivården, att han hade fått ett nytt boende med förstahandskontrakt och att han hade tilldelats en särskild boendestödjare. Hovrätten lade också vikt vid att den tilltalade var föremål för vårdinsatser för sina ryggproblem. Domstolen fann att uppgifterna inte fanns anledning att betvivla och utgick från dem vid val av påföljd.

Hovrätten ansåg därför att det hade skett en påtaglig förbättring av den tilltalades personliga förhållanden och sociala situation, vilket innebar särskilda skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut endast i påföljdsdelen. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med föreskrift att den tilltalade ska genomgå den vård och behandling som Kriminalvården, frivården Jönköping, bestämmer. Han ska också, på anmodan av frivården, lämna urinprov för att påvisa drogfrihet. Kriminalvården, frivården Jönköping, ska ansvara för övervakningen och utse övervakare.

I övrigt gällde tingsrättens domslut. Det innebär att tingsrättens beslut om skadestånd, avgift till brottsofferfonden och ersättningsfrågor stod fast i den del som inte ändrades av hovrätten, men hovrättens beslut återger endast uttryckligen ersättning till ett offentligt biträde i hovrätten och anger att staten ska stå för kostnaden för försvararen där.

Det framgår inte av materialet att den tilltalade var häktad, och någon häktningstid kan därför inte anges.