Fängelse för våld i nära relation

Tingsrätten i Linköping dömde den tilltalade för grov kvinnofridskränkning och barnfridsbrott. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år 4 månader, och den tilltalade ska vara kvar i häkte tills straffet får verkställas. Domstolen satte också skadestånd för den målsägande och ett barn som bevittnade en av gärningarna.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde först grov kvinnofridskränkning mot målsäganden under perioden den 20 augusti 2024 till den 7 april 2026. Enligt gärningsbeskrivningen bestod brottet av flera enskilda gärningar. Under åtalspunkt A avsåg det skadegörelse den 20 augusti 2024 till den 23 augusti 2024, när den tilltalade slog sönder målsägandens mobiltelefon. Domstolen fann att den tilltalade erkänt gärningen och dömde honom för skadegörelse. Under åtalspunkt B avsåg det ofredande den 7 december 2024, när målsäganden drogs in i badrummet och fick vatten sprutat på sig med en vattenslang. Den tilltalade dömdes för ofredande. Under åtalspunkt C avsåg det misshandel den 19 februari 2025, när den tilltalade tog ett stryptag om målsägandens hals och slog henne flera gånger på huvudet. Domstolen dömde för misshandel.

Åtalspunkt D avsåg misshandel den 28 oktober 2025 till den 29 oktober 2025, när målsäganden slogs i ansikte och huvud och träffades av slag med ett skärp. Det var även den gärningen som låg till grund för barnfridsbrottet, eftersom den bevittnades av det gemensamma barnet. Domstolen dömde för misshandel och för barnfridsbrott. Åtalspunkt E avsåg misshandel den 15 januari 2026, när den tilltalade knuffade målsäganden och tog stryptag om hennes hals. Även där dömdes han för misshandel. Åtalspunkt F avsåg skadegörelse den 9 mars 2026, när en fönsterruta till målsägandens hyreslägenhet krossades. Den tilltalade frikändes från den gärningen eftersom domstolen ansåg att det inte var styrkt att han gjort det. Åtalspunkt G avsåg misshandel den 4 april 2026, när målsäganden slogs i huvudet och ansiktet och drogs i håret. Åtalspunkt H avsåg ofredande samma dag, när den tilltalade urinerade på målsäganden. Domstolen dömde för misshandel och ofredande. Åtalspunkt I avsåg misshandel alternativt ofredande den 7 april 2026, när den tilltalade tog tag i målsäganden och drog eller knuffade henne upp på en elsparkcykel samt tryckte henne mot handtaget. Domstolen bedömde gärningen som ofredande.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsäganden framstod som trovärdig och att hennes berättelse var lång, klar, levande och i huvudsak sammanhängande. Hennes uppgifter ansågs få stöd av övrig utredning, bland annat av vittnesmål, fotografier, rättsintyg, övervakningsfilm och ljudinspelning. Domstolen fäste också vikt vid att vittnen i tjänsten och närstående vittnen inte gav anledning att ifrågasätta sin tillförlitlighet. Den tilltalades egna uppgifter godtogs endast i begränsad utsträckning.

När det gällde de enskilda åtalspunkterna fann rätten att erkännandet och övrig utredning styrkte skadegörelsen i punkt A. För punkt B ansågs målsägandens uppgifter få starkt stöd av ett vittne som hörde hennes berättelse direkt efter händelsen och av att den tilltalade enligt utredningen själv uppgett att han sprutade vatten på henne. För punkt C stödde en syster till målsäganden hennes uppgifter, och ett rättsintyg talade för att skadan på halsen orsakats av trubbigt våld som grepp kring halsen. För punkt D stödde både ett vittne som sett delar av händelsen och socialtjänstens dokumentation målsägandens berättelse, och fotografier visade märken i ansiktet och på halsen. För punkt E stödde polisens iakttagelser och ett rättsintyg målsägandens uppgifter. För punkt F ansåg domstolen däremot att det inte var tillräckligt att målsäganden hört glaset gå sönder för att det skulle vara styrkt att den tilltalade stod bakom gärningen.

När det gällde punkterna G och H lade domstolen särskild vikt vid övervakningsfilm som visade att den tilltalade knuffade undan en man, slog målsäganden flera gånger, drog henne i håret och därefter såg ut att urinera på henne. För punkt I visade övervakningsfilm att den tilltalade tog tag i målsäganden och drog eller knuffade upp henne på en elsparkcykel. Rätten konstaterade att gärningen utgjorde ofredande även om stöd saknades för att smärta var bevisad. Sammantaget ansåg tingsrätten att gärningarna utgjorde en upprepad kränkning av målsägandens integritet och att de var ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Den tilltalade dömdes därför för grov kvinnofridskränkning. Eftersom barnet bevittnade misshandeln i åtalspunkt D dömdes den tilltalade också för barnfridsbrott.

Domslut och påföljd

Påföljden blev fängelse i 1 år 4 månader. Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Domstolen fann att risken för fortsatt brottslighet motiverade fortsatt häktning.

I skadeståndsfrågan ska den tilltalade betala 80 000 kronor till målsäganden för kränkning. Yrkandena om ersättning för sveda och värk samt sakskada lämnades utan bifall eftersom utredning saknades. Den tilltalade ska också betala 25 000 kronor till barnet i kränkningsersättning. Ränta ska utgå enligt räntelagen från de datum som anges i domen. Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare, målsägandebiträde och särskild företrädare.