Delvis fällande dom för dataintrång

Den tilltalade har dömts för dataintrång vid 43 tillfällen och frikänts från en annan del av åtalet som också gällde dataintrång. Tingsrätten fann att vissa slagningar i Skatteverkets it-system låg utanför den tilltalades arbetsuppgifter, medan andra ansågs ha haft koppling till arbetet eller inte kunde bevisas vara olovliga. Påföljden bestämdes till dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde dataintrång enligt 4 kap. 9 c § 1 st. brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade olovligen berett sig tillgång till uppgifter avsedda för databehandling hos Skatteverket. Åklagaren gjorde gällande att detta hade skett vid 85 tillfällen under perioden från den 17 januari 2020 kl. 10.54 till den 28 juni 2022 kl. 13.14 på en skattemyndighet i Västervik.

Tingsrätten prövade samma åtalsrubricering i flera delar. Den tilltalade frikändes från de 32 slagningar som avsåg den egna personen, eftersom rätten inte fann det bevisat att dessa inte hade skett inom ramen för arbetsuppgifterna. Den tilltalade frikändes också från 19 slagningar som avsåg bekanta, eftersom rätten ansåg att det visserligen saknades koppling till arbetsuppgifterna men att de gärningarna inte var tillräckligt preciserade i beslutet som en separat frikännande punkt i sammanställningen. Däremot dömdes den tilltalade för 23 slagningar som avsåg anhöriga, eftersom rätten bedömde att dessa skett utan koppling till arbetsuppgifterna. Vidare dömdes den tilltalade för en av 11 slagningar som avsåg anställda, närmare bestämt en slagning på en anställds inkomstdeklaration, medan de övriga 10 slagningarna på anställda inte ansågs styrkta som brott. Sammantaget ledde detta till att den tilltalade dömdes för dataintrång vid 43 tillfällen och frikändes från 42 tillfällen.

Den tilltalade förnekade brott och invände att det saknades uppsåt. Enligt domstolens redogörelse hade den tilltalade under processen medgett delar av händelseförloppet.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade hade undertecknat en ansvarsförbindelse som tydligt angav att behörigheten till Skatteverkets it-system endast gav rätt att använda systemen inom ramen för arbetsuppgifterna. Den centrala frågan var därför om de aktuella slagningarna hade skett inom ramen för arbetet. Åklagaren bar bevisbördan för att så inte var fallet.

När det gällde slagningar på den egna personen ansåg rätten att den tilltalades förklaring om utbildningssyfte och om att hjälpa kollegor inte kunde lämnas utan avseende. Vittnet som hörts ansågs visserligen ha gett en annan bild, men uppgifterna bedömdes som anekdotiska och inte tillräckligt tydliga för att motbevisa den tilltalades förklaring. Därför ogillades åtalet i den delen.

För slagningar på bekanta konstaterade rätten att personerna hade kontaktat den tilltalade via mejl och bett om hjälp med information och slagningar, men att den tilltalade samtidigt uppgett att han endast arbetade med föreningar och stiftelser och att de aktuella personerna inte hade någon koppling till detta arbete. Rätten ansåg därför att slagningarna varit olovliga och utgjort dataintrång.

När det gällde slagningar på anhöriga fann rätten att det inte fanns någon ond avsikt, men att det var uppenbart att slagningarna saknade koppling till arbetsuppgifterna. Den delen av åtalet bifölls därför.

För de 10 slagningarna på anställda ansåg tingsrätten att den tilltalades förklaring om klarmarkeringar av utbetalningar och ärenden som en tidigare kollega hade beslutat om inte motbevisats. Den delen bedömdes därför ha skett inom ramen för arbetsuppgifterna. Däremot kunde den tilltalade inte lämna någon förklaring till varför en slagning på en anställds inkomstdeklaration hade gjorts inom arbetet, och den delen ansågs därmed styrkt som dataintrång.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för dataintrång vid 43 tillfällen enligt 4 kap. 9 c § 1 st. brottsbalken. Påföljden bestämdes till 60 dagsböter om 300 kronor, sammanlagt 18 000 kronor.

Den tilltalade ska också betala 800 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade vidare att staten ska ersätta försvararen med 52 165 kronor och att den tilltalade ska återbetala 15 000 kronor av kostnaderna till staten. Ersättningen till försvararen fördelades enligt domen på arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt.