Vapenbrott och jaktbrott prövades i hovrätten efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om vapenbrott, jaktbrott och jakthäleri. Den tilltalade som omfattas av denna artikel frikändes helt i hovrätten från jaktbrott, medan tingsrättens fällande dom för jaktbrott upphävdes. Hovrätten fastställde däremot tingsrättens dom i den del som gällde vapenbrott, men den delen avsåg inte den tilltalade utan en annan person. För den tilltalade ledde hovrättens dom därför till att han frikändes och befriades från avgift till brottsofferfonden samt från skyldighet att återbetala försvararkostnader till staten.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt hovrätten ett överklagande från tingsrätten i ett brottmål om jaktbrott m.m. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade tillsammans med en medtilltalad hade jagat älg olovligen på annans jaktområde genom att söka efter eller spåra älg i syfte att döda den. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för grovt jaktbrott i enlighet med åtalet, men hovrätten prövade åtalet som jaktbrott enligt jaktlagen.

Hovrätten redovisade att den tilltalade i tingsrätten hade dömts för jaktbrott enligt 43 § 1 p jaktlagen (1987:259), och att straffet då bestämts till fängelse i fem månader. I hovrätten gällde prövningen om åklagaren hade visat att den tilltalade och en medtilltalad faktiskt hade jagat genom att söka efter eller spåra älg i syfte att döda den.

Händelsen inträffade dagen innan älgjakten skulle inledas. Den tilltalade och en medtilltalad befann sig då i ett skogsområde som tillhörde ett annat jaktlags område. Området låg intill den medtilltalades mark, där denne hade rätt att fälla älg. Enligt utredningen hade ett kulgevär med skarp ammunition funnits i bilen. När bilen senare fick punktering ringde de efter en tredje person för att få hjälp med transport. De första vittnen som kom till platsen berättade att den medtilltalade satt i bilen och pratade i telefon medan den tilltalade befann sig i närheten av bilen. Vittnena uppgav också att båda var påverkade av alkohol.

Åklagaren gjorde också gällande att kött från älg, liksom spår av blod och andra föremål, visade att jaktbrott hade begåtts och att det därefter även förelåg jakthäleri. Hovrätten redovisade emellertid att ingen hade observerat vad den tilltalade eller den medtilltalade faktiskt gjorde på platsen innan vittnena anlände, och att det inte heller fanns några spår som visade jakt. Frågan blev därför om åklagaren hade styrkt att den tilltalade deltagit i jakt i den mening som avses i jaktlagen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att samma bevisning som i tingsrätten hade åberopats, och att åklagaren dessutom lagt fram en sammanställning av mastpositioneringen för den medtilltalades mobiltelefon. De ljud- och videoinspelade förhören från tingsrätten spelades också upp.

När hovrätten prövade jaktbrottet lade domstolen vikt vid att det inte fanns någon utredning om vad som hade hänt från det att den tilltalade och den medtilltalade kom till platsen tills vittnena anlände. Ingen hade sett om de sökte efter eller spårade älg. Vittnena hade inte heller sett några tecken på jakt. Hovrätten fann att det inte var klarlagt om den medtilltalade ens fullföljde det uppgivna syftet med resan. Den omständigheten att ett skarpladdat kulgevär låg i bilen ansågs besvärande, men inte tillräcklig för att visa att jaktbrott hade begåtts. Domstolen ansåg också att uppgifter som den medtilltalade lämnat i berusat tillstånd hade begränsat bevisvärde. Sammantaget ansåg hovrätten att det inte var visat om och i så fall på vilket sätt den tilltalade och den medtilltalade hade sökt efter eller spårat älg i syfte att döda den. Åtalet för jaktbrott ogillades därför.

I fråga om jakthäleri gjorde hovrätten bedömningen att åklagaren inte hade bevisat att det aktuella älgköttet kom från olovligen jagat vilt. För vissa delar av utredningen, bland annat när det gällde älgindivider som endast påträffats i frysen, ansåg hovrätten att det inte var styrkt hur köttet hade hamnat där. Beträffande en annan älgindivid ansåg hovrätten att omständigheterna visserligen var besvärande, men att det saknades tillräcklig bevisning för att älgen hade dödats genom jaktbrott. Hovrätten betonade att det också fanns omständigheter som talade för att det kunde ha varit fråga om lovlig jakt. Därmed ogillades åtalet för jakthäleri.

Domslut och påföljd

Hovrätten frikände den tilltalade från åtalet för jaktbrott. Någon påföljd dömdes därför inte ut för honom i hovrätten. Han befriades också från skyldigheten att betala avgift enligt lagen om brottsofferfond och från skyldigheten att återbetala försvararkostnader till staten.

I den del som gällde vapenbrott gällde hovrättens fällande bedömning en annan person, inte den tilltalade som denna artikel avser. För den tilltalade innebar hovrättens dom alltså att tingsrättens fällande dom för jaktbrott ändrades till frikännande. Hovrätten ändrade därmed tingsrättens utgång för den tilltalade i sin helhet.

När det gäller kostnader för försvarare beslutade hovrätten att kostnaden skulle stanna på staten.