Grovt olaga tvång och grovt vapenbrott i bostad prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om flera brott, där den tilltalade var en av tre tilltalade i den överklagade delen. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Den tilltalade dömdes alltså även i hovrätten för grovt vapenbrott, grovt olaga tvång, olaga hot, försök till utpressning, övergrepp i rättssak och ringa narkotikabrott. Påföljden, skadeståndet och övriga delar stod fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar som enligt åklagaren hade begåtts vid olika tidpunkter. För den tilltalade avsåg åtalet grovt vapenbrott, olaga hot, försök till utpressning, övergrepp i rättssak och ringa narkotikabrott. Tingsrätten hade också funnit att den tilltalade skulle dömas för grovt vapenbrott enligt vapenlagen, grovt olaga tvång, olaga hot, försök till utpressning, övergrepp i rättssak och ringa narkotikabrott.

I hovrätten prövades åtalspunkterna i de delar som överklagats. Hovrätten konstaterade att gärningen avseende narkotika redan var avgjord i enlighet med tingsrättens dom och att den skulle bedömas som ringa narkotikabrott. I övrigt låg hovrättens prövning främst på åtalspunkten om grovt olaga tvång från perioden 24 januari 2021 till 3 februari 2021, på grovt vapenbrott samt på de övriga brotten som den tilltalade dömts för i tingsrätten.

Hovrätten hänvisade till att målsägandenas uppgifter var detaljerade och sammanhängande samt att de fick starkt stöd av övrig bevisning. Domstolen fann att det var bevisat att målsägandena utsatts för våld och hot som åklagaren påstått och att den tilltalade hade agerat tillsammans och i samförstånd med andra gärningsmän. Hovrätten konstaterade också att den tilltalade inte själv hade utövat något våld eller uttalat något hot mot målsäganden i den del som gällde grovt olaga tvång, men att han ändå var att anse som gärningsman.

Hovrätten gjorde även en egen bedömning av brottsrubriceringen för det olaga tvånget. Domstolen anslöt sig till tingsrättens slutsats att det inte var fråga om utpressning, eftersom betalningen som följde bedömdes vara återbetalning av ett lån och därmed inte uppfyllde kraven på vinning respektive skada för utpressningsbrott. Därmed blev rubriceringen grovt olaga tvång kvar.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten och spelade upp tingsrättens förhör med ljud och bild eller ljud. På den tilltalades begäran hördes också ett vittne om händelsen vid en bensinstation den 7 december 2019. Hovrätten ansåg dock att vittnets uppgifter inte rubbade bevisvärdet i åklagarens bevisning.

När det gällde gärningen med grovt olaga tvång fann hovrätten att målsägandenas berättelser var trovärdiga och att eventuella skillnader i vissa detaljer hade naturliga förklaringar. Hovrätten ansåg även att de inledande polisförhören, där andra uppgifter hade lämnats, inte förändrade trovärdigheten eftersom målsägandena lämnat godtagbara förklaringar till detta. Tingsrättens bevisvärdering vanns därför av hovrätten.

I fråga om grovt vapenbrott anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning att den tilltalade hade haft rådighet över vapnet och därmed innehaft det i vapenlagens mening. Det saknades visserligen visad lättillgänglighet eller förvaring i en miljö där vapnet kunde komma till brottslig användning, men eftersom det rörde sig om ett litet vapen utan legalt användningsområde ansåg hovrätten att det fanns risk för brottslig användning. Brottet bedömdes därför som grovt.

När det gällde de gärningar som låg till grund för åtalet om olaga hot, försök till utpressning och övergrepp i rättssak fann hovrätten, liksom tingsrätten, att den tilltalade hade begått de åtalade gärningarna. Hovrätten bedömde också att gärningarna skulle rubriceras på samma sätt som i tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Det innebär att den tilltalade dömdes för grovt vapenbrott, grovt olaga tvång, olaga hot, försök till utpressning, övergrepp i rättssak och ringa narkotikabrott.

Påföljden blev fängelse i tre år. Hovrätten gjorde samma straffvärdebedömning som tingsrätten och fann att annan påföljd än fängelse var utesluten. Den tilltalade skulle dessutom vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet fick verkställas. Tingsrätten hade också beslutat att han skulle stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vann laga kraft.

Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten när det gällde skadestånd. Den tilltalade skulle därför, solidariskt med andra dömda, betala skadestånd till målsäganden enligt tingsrättens dom. Tingsrätten hade bestämt skadeståndet till 20 500 kronor jämte ränta från den 24 januari 2021.

Hovrätten lät också tingsrättens beslut om beslag stå fast. Tingsrätten hade vidare beslutat om avgift till brottsofferfonden på 800 kronor och om ersättning till försvarare och målsägandebiträden. I hovrätten fick försvararen ersättning av staten och staten skulle stå för kostnaden för försvararen i hovrätten.

Fakta