Grovt rattfylleri fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom och fastställt den. Den tilltalade döms alltså fortfarande för grovt rattfylleri. Hovrätten gjorde ingen ändring av rubricering, skuldfråga eller påföljd och fann inte heller skäl till lindring på grund av långsam handläggning.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde grovt rattfylleri. Enligt tingsrättens dom avsåg åtalet att den tilltalade den 18 april 2024 i Härjedalens kommun hade kört personbil efter att ha intagit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i utandningsluften under eller efter färden uppgick till 0,88 milligram per liter.

I hovrätten yrkade den tilltalade att gärningen i stället skulle rubriceras som rattfylleri av normalgraden och att påföljden skulle mildras. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten utgick från samma bevisning som i tingsrätten. De videoinspelade förhören från tingsrätten spelades upp, och på den tilltalades begäran hölls vittnesförhör med ett vittne.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten bedömde att den tilltalade hade kört bilen efter att ha druckit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i utandningsluften uppgick till den nivå som konstaterats i målet. Den tilltalade hade invänt att hon saknat uppsåt till att framföra fordonet med den alkoholkoncentration som uppmättes.

Domstolen konstaterade att uppsåt vid rattfylleri inte kräver att gärningsmannen känner till den exakta lagliga gränsen eller den exakta uppmätta alkoholhalten. Det räcker att personen varit medveten om att hon druckit alkohol i viss mängd och haft ungefärlig kännedom om hur berusande dryckerna är. Uppsåt kan bara i undantagsfall vara uteslutet om det finns betydande avvikelser mellan vad gärningsmannen trott om alkoholhalten och det verkliga förhållandet.

Hovrätten fäste vikt vid att den tilltalade själv hade uppgett att hon druckit flera enheter alkohol före körningen. Redan detta ansågs visa att hon varit medveten om att hon intagit alkohol i inte obetydlig mängd och därefter kört bil. Hovrätten ansåg inte att det fanns några sådana betydande avvikelser mellan den tilltalades uppgifter och den verkliga alkoholförtäringen som skulle utesluta uppsåt. Att vittnet hade berättat att hon bara sett den tilltalade dricka en öl ändrade inte denna bedömning.

Domstolen beaktade också att den tilltalade hade kört bilen en inte obetydlig sträcka på en parkering och en trafikerad landsväg. Det medförde enligt hovrätten att gärningen inte kunde anses mindre allvarlig. Hovrätten instämde därför i tingsrättens rubricering som grovt rattfylleri.

När det gällde påståendet om långsam handläggning konstaterade hovrätten att överklagandet hade kommit in den 31 maj 2024 och att det därefter förflutit drygt två år med perioder av längre stillestånd. Hovrätten noterade samtidigt att huvudförhandlingen hade ställts in vid två tillfällen, varav ett på den tilltalades egen begäran. Mot denna bakgrund ansåg domstolen att rimliga åtgärder hade vidtagits för att genomföra rättegången inom skälig tid och att det därför inte fanns rätt till kompensation för långsam handläggning.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade står därför kvar som dömd för grovt rattfylleri.

Påföljden blev fängelse i en månad, vilket innebär att hovrätten inte ändrade tingsrättens påföljd. Den tilltalade ska också betala avgiften till brottsofferfonden om 1 000 kronor enligt tingsrättens dom.

I fråga om ersättning till staten ändrade hovrätten beloppet jämfört med tingsrätten. Hovrätten beslutade att ett ombud ska få ersättning av staten med 4 386 kronor, varav 877 kronor avser mervärdesskatt. I tingsrätten hade ersättningen uppgått till 3 506 kronor, och den tilltalade skulle där ersätta staten för samma belopp.

Det finns i det material som tillhandahållits ingen uppgift om häktning.

Fakta