Grov egenmäktighet med barn ändrades till villkorlig dom i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grov egenmäktighet med barn. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom endast på så sätt att påföljden bestämdes till villkorlig dom i stället för fängelse. I övrigt stod tingsrättens dom fast i den del som gällde den tilltalades ansvar för grov egenmäktighet med barn.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde i hovrätten ett överklagande där den tilltalade yrkade frikännande eller i vart fall lindrigare påföljd. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grov egenmäktighet med barn. Av tingsrättens dom framgår att gärningen avsåg den 3 mars 2025 och att rubriceringen var grov egenmäktighet med barn.

I hovrätten låg fokus på den tilltalades medverkan i den gärning som tingsrätten redan hade bedömt som grov egenmäktighet med barn. Hovrätten redovisade att den delade tingsrättens bedömning av vad som var utrett i frågan och att den tilltalades medverkan skilde sig från övriga gärningsmäns genom att hon hade utsatts för stark påverkan och känt sig pressad att medverka.

Tingsrätten hade samtidigt frikänt den tilltalade från åtalet för grovt övergrepp i rättssak den 3 mars 2025. Den delen ändrades inte av hovrätten, eftersom hovrätten endast prövade det som överklagandet avsåg och hovrättens avgörande för den tilltalade gällde påföljden för den fällande delen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning av utredningen i skuldfrågan för den tilltalade. Domstolen fann att det var visat att hon hade medverkat till den grova egenmäktigheten med barn och att hennes roll präglades av att hon utsatts för stark påverkan och känt sig pressad.

När hovrätten bedömde påföljden tog den hänsyn till att straffmätningsvärdet, efter avdrag för häktningstid med restriktioner, motsvarade fängelse i elva månader. Hovrätten konstaterade dock att det inte fanns någon presumtion för fängelse för den aktuella brottsligheten, att det inte var fråga om återfall i brott och att straffvärdet i sig inte gav skäl att välja fängelse. Hovrätten gjorde också bedömningen att det saknades anledning att befara fortsatt brottslighet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i påföljdsdelen. I stället för fängelse bestämdes påföljden för den tilltalade till villkorlig dom. Eftersom hon hade varit berövad friheten i målet i drygt nio månader fann hovrätten att det fanns särskilda skäl att inte förena den villkorliga domen med böter.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse i 11 månader och beslutat om en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr. Hovrättens domtext som lämnats här innehåller ingen uttrycklig uppgift om ändring av brottsofferfondsavgiften för den tilltalade, och den uppgiften utelämnas därför. Av hovrättens dom framgår däremot att den tilltalade hade varit häktad med restriktioner under drygt nio månader. Hovrätten behandlade inte någon ny skadeståndsfråga för den tilltalade i den del som nu är aktuell, och den del av tingsrättens skadeståndsavgörande som framgår av materialet stod fast.