Den svarande döms att betala 900 000 kronor efter obetalt skuldebrev

Den svarande har av Solna tingsrätt ålagts att betala 900 000 kronor till käranden jämte dröjsmålsränta från den 2 mars 2017. Han ska dessutom ersätta käranden för rättegångskostnader om 190 300 kronor, varav 187 500 kronor avser ombudsarvode.

Bakgrund
Käranden åberopade ett skuldebrev utfärdat den 15 november 2007, enligt vilket den svarande häftar för 183 000 000 iraniska toman, motsvarande 900 000 kronor. Skuldebrevet har tidigare bekräftats som giltigt i en dom från april 2013 och är förfallet till betalning. Käranden yrkade betalning av kapitalbeloppet och dröjsmålsränta enligt 6 § räntelagen samt ersättning för rättegångskostnader. Den svarande bestridde både huvudkravet och ränta, och gjorde gällande att skulden är betald eller ska jämkas samt att bostadsöverföring och penningtransaktioner skett som avbetalning.

Svarande bestrider betalningsskyldighet
Den svarande åberopade följande huvudskäl:

• Skulden är redan reglerad genom överlämnande av en lägenhet i Arak, Iran, alternativt genom att det överförts 34 miljoner toman till käranden.
• Skuldebrevet bör jämkas enligt 36 § avtalslagen då det upprättades under en pressad familjesituation.
• Ursprungsfordran var räntefri enligt iransk lag och ingen giltig anfordran om ränta görs gällande.

Tingsrättens bedömning
Skuldens existens och beloppet 900 000 kronor fastställdes med stöd av tidigare domstolsavgörande. Det är ostridigt att skulden har förfallit till betalning.

Av överlämnat bevismaterial – köpekontrakt, intyg från en utländsk domstol och förhör – fann tingsrätten att den svarande inte styrkt att lägenheten äganderättsöverförts till käranden. Intyget om penningöverföring bedömdes ha lågt bevisvärde då det saknade auktoriserad översättning och klar tidsangivelse. Däremot är det ostridigt att nycklar lämnats över, men inte att formell lagfart bytt ägare.

Vidare saknades bevis för att 34 miljoner toman betalats. Förhöret med den svarande föll kort i bevisning och det åberopade intyget ansågs inte styrka betalningstidpunkten eller betalningssättet.

Tingsrätten fann inga skäl att jämka skulden, eftersom det tidigare konstaterats att den svarande medvetet åtagit sig betalningsskyldigheten.

Avseende ränta konstaterades att dröjsmålsränta enligt 6 § räntelagen endast kan löpa från den dag stämningen delgavs, då inga krav på ränta med angivande om dröjsmålsränta framställts korrekt tidigare. Stämningen delgavs den 2 mars 2017.

Domslut

1. Den svarande förpliktas att till käranden betala 900 000 kronor samt ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 2 mars 2017 till dess full betalning sker.
2. Den svarande förpliktas att ersätta kärandens rättegångskostnader med 190 300 kronor, varav 187 500 kronor avser ombudsarvode, samt ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för dom till dess betalning sker.