Grovt vapenbrott och rån prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av en tingsrättsdom där den tilltalade dömts för grovt vapenbrott och rån. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i sin helhet. Det innebar att fängelsestraffet stod fast, liksom skadestånd, förverkande och beslutet att den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst två åtalspunkter. Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för grovt vapenbrott med gärningstid mellan den 26 mars 2026 och den 15 april 2026, samt för rån den 15 april 2026. Grovt vapenbrott bedömdes enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen, och rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken.

I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas från rånet och att vapenbrottet i stället skulle bedömas som brott av normalgraden. Han yrkade också att befrias från skadestånd och från skyldigheten att betala 4 825 kronor till staten som förverkad brottsvinst, samt i vart fall påföljdslindring. Åklagaren och målsägandena motsatte sig att tingsrättens dom ändrades. Åklagaren godtog dock tingsrättens bedömning att rånet skulle rubriceras som brott av normalgraden, men vidhöll att vapenbrottet var grovt.

Hovrätten konstaterade att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten. Eftersom tingsrätten redan hade redovisat den rättsliga regleringen, bevisningen och värderingen av denna i detalj, gjorde hovrätten inga andra bedömningar än tingsrätten i fråga om skuld, rubricering, påföljd, skadestånd eller förverkande. Hovrätten slog därför fast att tingsrättens dom inte skulle ändras.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin prövning på samma material som tingsrätten. Av hovrättens dom framgår att domstolen inte gjorde någon annan bevisvärdering än den lägre domstolen. Hovrätten delade alltså tingsrättens slutsats att den tilltalade hade gjort sig skyldig till gärningen i åtalspunkt 1 och gärningen i åtalspunkt 2.

Vidare fann hovrätten ingen anledning att ändra tingsrättens bedömning av rubriceringarna. Det innebar att grovt vapenbrott och rån stod fast enligt tingsrättens dom. Hovrätten uttalade också att det inte fanns skäl att göra någon annan bedömning av påföljden, straffmätningen, skadeståndet eller förverkandet av brottsvinst.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes alltså fortsatt för grovt vapenbrott och rån. Påföljden var fängelse i fem år och sex månader. Hovrätten ändrade inte denna påföljd.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Domstolen hänvisade till att det för rån och grovt vapenbrott inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader och att de skäl för häktning som tingsrätten angett fortfarande gjorde sig gällande.

När det gäller ekonomiska följder stod tingsrättens beslut fast. Den tilltalade ska betala skadestånd till de angivna målsägandena enligt tingsrättens dom, och han ska också betala 4 825 kronor till staten som förverkad brottsvinst. Hovrätten ändrade inte heller beslutet om beslag.

Hovrätten prövade även ersättningen till försvararen. Den begärda ersättningen ansågs skälig och skulle betalas av staten. Kostnaden för den offentliga försvararen och det tidigare målsägandebiträdet skulle stanna på staten.