Våldtäkt friades i hovrätten efter överklagande

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om våldtäkt och oaktsam våldtäkt. Hovrätten upphävde tingsrättens fällande dom, frikände den tilltalade från åtalet och avslog målsägandens skadeståndsyrkande. Tingsrättens dom ändrades alltså i sin helhet i skuld- och påföljdsfrågorna.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom, där den tilltalade tidigare hade dömts för våldtäkt den 30 juni 2024. I hovrätten omfattade åtalet både våldtäkt och oaktsam våldtäkt. Den tilltalade yrkade att hovrätten skulle frikänna honom och befria honom från skadeståndsskyldighet. Han yrkade också att påföljden skulle mildras och att tidigare utdömd påföljd inte skulle undanröjas. Åklagaren och målsäganden motsatte sig ändring.

Tingsrätten hade funnit den tilltalade skyldig till våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken med hänvisning till händelsen den 30 juni 2024. Hovrätten prövade om utredningen räckte för fällande ansvar för våldtäkt eller oaktsam våldtäkt. Hovrätten fann att målsäganden och den tilltalade hade haft ett vaginalt samlag under kvällen eller natten till den 1 juli 2024, efter att den tilltalade varit i målsägandens bostad från den 30 juni 2024 och övernattat där. Hovrätten fann också utrett att målsäganden egentligen inte ville ha samlag men att hon till slut ändå accepterade det.

Rättens bedömning och bevisning

Parterna åberopade samma muntliga och skriftliga bevisning som i tingsrätten, och inspelade förhör spelades upp i hovrätten. Hovrätten bedömde att målsägandens berättelse var trovärdig, men också att hennes uppgifter i tingsrätten präglades av osäkerhet och att flera frågor besvarades med att hon inte mindes. Hovrätten ansåg att omständigheterna kring de sexuella handlingarna var oklara och att uppgifterna inte var särskilt detaljerade. Hovrätten fäste också vikt vid att målsägandens uppgifter om två på varandra följande dagar inte fullt ut stöddes av övrig utredning.

Trots detta fann hovrätten, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade hade varit hos målsäganden i hennes bostad den 30 juni 2024 och att han övernattade till den 1 juli 2024. Hovrätten konstaterade även att ett vaginalt samlag ägde rum. Däremot ansåg hovrätten inte att det var visat att något under samlaget gav den tilltalade skäl att misstänka att samlaget inte längre var frivilligt. Hovrätten framhöll att den tilltalade inte hade lämnat någon egen version av hur samlaget gick till, men att den övriga bevisningen inte visade någon sådan förändring i beteendet eller någon passivitet som skulle ha gjort honom skyldig att inse att samtycket upphört.

Målsäganden hade uppgett att hon sade att det gjorde ont och att den tilltalade borde ha förstått att hon inte längre samtyckte. Hovrätten ansåg dock att detta inte fick stöd av övrig utredning, bland annat inte av uppgifterna från målsägandens syster, och att det dessutom inte var visat hur detta skulle ha uppfattats av den tilltalade. Hovrätten lade också vikt vid uppgiften att den tilltalade vid ett tidigare sexuellt umgänge hade slutat när målsäganden sagt att hon inte längre ville.

Hovrätten kom därför fram till att det inte var styrkt att den tilltalade hade uppsåt till eller varit grovt oaktsam beträffande att samtycket inte längre gällde. Mot den bakgrunden ogillades åtalen för både våldtäkt och oaktsam våldtäkt.

Domslut och påföljd

Hovrätten frikände den tilltalade från åtalet för våldtäkt och oaktsam våldtäkt och avslog målsägandens skadeståndsyrkande. Hovrätten upphävde tingsrättens domslut, med undantag för förordnandena om sekretess samt ersättning till försvarare och målsägandebiträde.

Eftersom den tilltalade frikändes undanröjde hovrätten därmed tingsrättens fängelsestraff om tre år, liksom tingsrättens beslut om att den tidigare utdömda påföljden skulle undanröjas. Tingsrätten hade också beslutat att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas, men hovrättens frikännande innebar att den påföljden inte stod fast. Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle försättas på fri fot efter huvudförhandlingen.

Tingsrätten hade tidigare ålagt den tilltalade att betala skadestånd om 215 000 kronor jämte ränta och en avgift till brottsofferfonden. Hovrätten avslog skadeståndsyrkandet och ändrade därmed också den ekonomiska följden av domen i den delen. Hovrätten beslutade dessutom att staten skulle stå för kostnaden i hovrätten för försvararen och det tidigare förordnade målsägandebiträdet.