Människorov, rån och utpressning prövades i hovrätten

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat människorov, rån och utpressning. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom, men ändrade den så att ett skadeståndsyrkande från en av målsägandena ogillades. Den tilltalade dömdes alltså alltjämt för de centrala brotten, medan skadeståndet till en av målsägandena föll bort.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde en händelse där den tilltalade tillsammans med andra personer enligt åklagaren hade planerat och genomfört ett angrepp mot två målsägande. Hovrätten konstaterade att målet i huvudsak byggde på uppgifter från en av målsägandena, men att dessa uppgifter måste bedömas i ljuset av övrig bevisning.

När det gäller människorov och rån fann hovrätten att det var utrett att målsäganden fördes till platsen mot sin vilja och att han där utsattes för våld och rån. Hovrätten godtog därmed åtalet i denna del, men gjorde samtidigt en viktig justering av rubriceringen av människorovet. Domstolen ansåg att det saknades bevisning för att syftet med bortförandet var att allvarligt skada målsäganden till liv eller hälsa. Därför skulle gärningen inte bedömas som grovt människorov, utan som mindre grovt människorov, i enlighet med tingsrättens bedömning.

Hovrätten slog också fast att den tilltalade skulle dömas för utpressning. Åtalet i den delen avsåg att den tilltalade tillsammans med andra genom hot om våld hade förmått en målsägande att swisha pengar. Hovrätten ansåg att det var styrkt att betalningen pressats fram genom olaga tvång och att gärningen därför utgjorde utpressning.

I hovrätten fanns även frågor om medhjälp till rån och medhjälp till utpressning för en annan tilltalad, men eftersom denna artikel endast ska avse den tilltalade personen fokuseras här på dennes ansvar. Utöver de överklagade gärningarna konstaterade hovrätten att den tilltalade, i enlighet med tingsrättens dom, också hade gjort sig skyldig till grov olovlig körning, rattfylleri, narkotikabrott, ringa narkotikabrott vid fyra tillfällen, brott mot knivförbudslagen vid två tillfällen samt ringa dopningsbrott. Hovrätten tog också upp att han hade frikänts från ett åtal om narkotikabrott som gällde annan narkotika.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gick igenom den åberopade bevisningen och fäste särskild vikt vid den tekniska och muntliga stödbevisning som gavs till stöd för målsägandens berättelse. Bland annat åberopades ett inspelat telefonsamtal som visade att det förekom planering inför ett angrepp på målsägandena. Hovrätten ansåg att samtalet gav starkt stöd för att de drabbade inte frivilligt tog sig till platsen där händelsen sedan inträffade.

Vidare ansåg hovrätten att målsägandens uppgifter om misshandel, rån och hot fick starkt stöd av rättsintyg, fotografier och annan bevisning. Domstolen noterade också att en annan målsägandes uppgifter från förundersökningen i huvudsak stämde överens med det som berättats av den förstnämnda målsäganden och med övrig bevisning. Hovrätten bedömde att dessa uppgifter hade högt bevisvärde, trots att personen i hovrätten uppgett att hon inte mindes händelsen.

Försvaret invände att den tilltalade och en medtilltalad skulle ha agerat i nödvärn, men hovrätten avfärdade detta. Domstolen fann att det var de tilltalade som utgjorde det brottsliga angreppet och att det därför inte förelåg någon nödvärnssituation för dem.

När hovrätten sammanfattade bevisläget uttalade den att målsägandens berättelse fick sådant stöd av övrig bevisning att den kunde läggas till grund för bedömningen av åtalet. Hovrätten gjorde dock en annan bedömning än vad som skulle krävas för grovt människorov och stannade vid att bortförandet skulle rubriceras som mindre grovt.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen för den tilltalade. Det innebär att den tilltalade stod kvar fälld för människorov, mindre grovt brott, rån, utpressning samt de övriga brott som tingsrätten redan dömt honom för.

När det gällde påföljden anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning av straffvärde och val av påföljd för den tilltalade. Någon ändring av fängelsestraffet gjordes alltså inte i hovrätten, men av den återgivna hovrättstexten framgår inte någon exakt frihetsstraffets längd i hovrättsdelen. Den tilltalade skulle också stanna kvar i häkte till dess att hovrättens dom i ansvarsdelen vann laga kraft mot honom.

Hovrätten ändrade däremot tingsrättens dom i skadeståndsdelen. Ett skadeståndsyrkande från en av målsägandena ogillades helt, medan tingsrättens dom i övrigt stod fast i skadeståndsfrågan. Hovrätten fastställde även tingsrättens beslut om beslag och sekretessförordnande. Den tilltalade skulle dessutom betala avgift till brottsofferfonden, men av det återgivna hovrättsbeslutet framgår inte att hovrätten ändrade den avgiften.

Jämfört med tingsrätten innebar hovrättens dom alltså främst att ett skadeståndsyrkande föll bort, medan fällande ansvar för de centrala brotten och den i övrigt utdömda påföljden lämnades orubbade.