Den svarande döms till betalning efter tvist om penningfordran

Ingress:
Tingsrätten har ålagt den svarande att betala 3 700 000 kronor med ränta från den 18 september 2012 samt ersätta rättegångskostnader med 95 771 kronor. Den svarande har invänt att inget giltigt skuldförhållande föreligger och åberopat både tvångs-, tro- och heder- samt oskälighetsinvändningar.

Svarandens invändningar

Den svarande motsatte sig käromålet i dess helhet och gjorde följande huvudsakliga invändningar:

• Ingen underliggande fordring: Den revers som käranden åberopar saknar enligt svaranden förankring i något rättsförhållande.
• Rättsstridigt tvång: Om ett lån ändå anses föreligga, hävdade svaranden att reversen upprättats under hot och därför inte är giltig (29 § avtalslagen).
• Tro och heder: Svaranden gjorde gällande att det skulle strida mot tro och heder att åberopa reversen med hänsyn till omständigheterna kring dess tillkomst (33 § avtalslagen).
• Oskälighet: I sista hand ansåg svaranden att reversens villkor var oskäliga med avseende på beloppets storlek i förhållande till hans erhållna värde och omständigheterna vid avtalets ingående (36 § avtalslagen).

Tvångs- och oskälighetsyrkanden

Svaranden berättade att han känt sig hotad och att han tvingats underteckna reversen för att undkomma fortsatta påtryckningar. Han uppgav även att delar av ett tidigare penningtillskott återbetalats, att bolaget han drev bidragit med ett väsentligt mindre belopp och att reversen därigenom var oskäligt utformad.

Begärd avräkning och bilkostnader

Vidare yrkade svaranden avräkning med sammanlagt 681 053 kronor, enligt honom genomförda betalningar från honom själv och hans bolag, samt ytterligare avräkning med 70 577 kronor för kostnader som uppstått då hans bil tagits som säkerhet. Dessa yrkanden avslogs av tingsrätten med motiveringen att betalningarna inte kunnat styrkas och att kopplingen mellan kostnaderna och kärandens agerande inte var klarlagd.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att reversen var en äkta urkund som entydigt uttryckte ett lån om 3 700 000 kronor. Svaranden hade läst och förstått dokumentet vid undertecknandet. Domstolen fann att inget av svarandens skäl för ogiltighet – varken tvång, tro och heder eller oskälighet – var styrkt. Även yrkandet om avräkning ansågs otillräckligt underbyggt.

Eftersom käromålet bifölls i sin helhet förpliktades den svarande att erlägga det förfallna beloppet med ränta samt att ersätta kärandens rättegångskostnader.