Villkorlig dom för skadegörelse vid brand på boende

Den tilltalade döms för skadegörelse efter en brandhändelse på ett vårdboende den 15 augusti 2025. Tingsrätten avslog åtalet om försök till mordbrand men fann att den tilltalade hade orsakat brandskador i sitt rum. Påföljden bestämdes till villkorlig dom.

Händelsen och åtalet

Åklagaren väckte åtal i en punkt och gjorde i första hand gällande försök till mordbrand enligt 13 kap. 1 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade den 15 augusti 2025 uppsåtligen ha försökt anlägga en brand på sitt rum på ett vårdboende genom att antända en gardin och/eller ett klädesplagg. Det skulle enligt åtalet ha inneburit fara för andras liv och omfattande förstörelse av andras egendom. Åklagaren anförde att det endast var på grund av tillfälliga omständigheter som faran för fullbordat brott uteblev.

I andra hand gjordes gällande skadegörelse. Enligt den alternativa åtalsgrunden skulle den tilltalade genom samma agerande ha orsakat brandskador på gardiner och på den fasta inredningen i rummet, vilket varit till men för annans rätt. Den händelse som låg till grund för åtalet inträffade den 15 augusti 2025.

Av utredningen framgick att brandlarmet utlöstes strax efter klockan 21. Det brann i den tilltalades rum, och branden släcktes med en brandsläckare. Personal öppnade senare ett fönster och vädrade ut rök. I utredningen beskrevs att brandskadorna fanns vid ett dubbelfönster i rummet och att en skjorta med brandskador och vatten påträffades på marken utanför fönstret. Brandplatsundersökningen pekade enligt domstolen på att branden startat inne i lägenheten nedanför fönstret och att det saknades förklarande brandstiftare. I sakkunnigutlåtandet angavs att golvet i rummet brandskadades, att fönstret, en del av väggen och elementet fick sotskador samt att hela vårdrummet blev rökskadat.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade gärningen och bestred att han var gärningsmannen. Tingsrätten prövade därför först frågan om identitet, alltså om den tilltalade var den som anlagt branden. Domstolen konstaterade att endast den tilltalade och personalen hade åtkomst till rummet. Samtidigt noterades att det fanns två fönster, och att ett toalettfönster i brandplatsundersökningen avfördes som möjlig väg för en annan gärningsman. Tingsrätten godtog den bedömningen.

När det gällde rummets andra fönster godtog tingsrätten också slutsatsen att det varit stängt under merparten av brandförloppet. Domstolen fann att omständigheterna sammantaget pekade på att den tilltalade var identisk med gärningsmannen, eftersom fönstret var stängt när branden upptäcktes och därför rimligen måste ha stängts inifrån rummet. Tingsrätten ansåg att sannolikheten för att någon annan än den tilltalade skulle ha anlagt branden var så liten att den kunde bortses från.

Tingsrätten gick därefter över till uppsåtsfrågan. Domstolen konstaterade att det var styrkt att den tilltalade hade anlagt branden uppsåtligen. Däremot fann domstolen inte styrkt att han haft uppsåt i förhållande till rekvisiten fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom. Domstolen angav att om sådan uppsåt hade funnits, skulle han rimligen ha agerat mer resolut än att endast antända en skjorta och/eller en gardin, särskilt eftersom branden enligt utredningen skulle ha självslocknat om den inte hade släckts. Åtalet för försök till mordbrand ogillades därför.

Samtidigt ansåg tingsrätten att den tilltalade skulle dömas för skadegörelse. Den alternativa åtalsgrunden ansågs alltså styrkt i stället för mordbrandsförsöket. Att den tilltalade enligt vittnesuppgifter inte verkade orolig efter branden och att han ville tvätta sina kläder tillmättes visst, men begränsat, bevisvärde.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för skadegörelse, den 15 augusti 2025, enligt 12 kap. 1 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Domstolen fann att det inte fanns skäl för rättspsykiatrisk undersökning och att villkorlig dom var lämplig med hänsyn till utredningen och den tilltalades situation. Den villkorliga domen förenades inte med böter med hänsyn till det frihetsberövande som förevarit i målet.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för försvararen. Enligt domslutet ska försvararen få ersättning av staten med 32 586 kronor, varav 22 723 kronor avser arbete, 3 346 kronor tidsspillan och 6 517 kronor mervärdesskatt. Sekretessbestämmelsen i 35 kap. 13 § offentlighets- och sekretesslagen ska fortsätta att gälla för vissa uppgifter i ett läkarintyg som lagts fram vid förhandlingen inom stängda dörrar.