Misshandel gav fängelse

Den tilltalade döms för misshandel efter en händelse den 4 juni 2026. Tingsrätten ansåg att det inte var styrkt att brottet skulle bedömas som grovt, och rubriceringen stannade därför vid misshandel enligt brottsbalken. Påföljden bestämdes till fängelse i fem månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en åtalspunkt. Åklagaren begärde att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade bitit målsäganden i kinden och hållit fast henne i armarna, vilket orsakat smärta och en sårskada. Han hade också tagit ett strypgrepp på henne, vilket försvårat hennes andning och orsakat smärta i halsen, samt skallat henne, vilket orsakat smärta och kortvarig medvetslöshet. Det angavs att detta skedde den 4 juni 2026 i anslutning till Helsingforsgatan i Kista i Stockholms stad.

Målsäganden biträdde åtalet. Den tilltalade förnekade gärningen och bestred det enskilda anspråket, men vitsordade räntans beräkning som skälig i och för sig. Under huvudförhandlingen hördes målsäganden, den tilltalade och två vittnen. Det lades också fram bland annat videoförhör från förundersökningen, händelserapport, fotografier, journalanteckningar, rättsintyg, övervakningsfilm samt film från snapchat.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att målsägandens berättelse var detaljerad och tydlig, och att hon skiljde mellan sådant hon mindes säkert och sådant hon inte kunde minnas eller bara bedömde. Domstolen ansåg dessutom att hennes uppgifter fick starkt stöd av övrig bevisning. Den tilltalades version bedömdes vara präglad av en önskan att undgå straffansvar, och tingsrätten lade därför målsägandens uppgifter till grund för den fortsatta bedömningen.

Domstolen fann att utredningen visade att den tilltalade först hade hållit fast målsäganden i armarna, dragit i dem och bitit henne i kinden. Därefter, när målsäganden satt sig i bilen, tog han ett grepp om hennes hals med en hand och tryckte sina fingrar mot halsen så att hon inte kunde andas. Slutligen skallade han henne, vilket ledde till att hon förlorade medvetandet kortvarigt och ramlade ur bilen. Övervakningsfilm och snapchatfilm ansågs stödja att den tilltalade följde efter och närmade sig målsäganden, och fotografier visade skador som stämde med bett och ett grepp om halsen. Vittnesuppgifter och rättsintyg gav ytterligare stöd för att hon hade fallit till marken och skadat sig.

Tingsrätten kom fram till att åklagaren hade styrkt gärningen och att den tilltalade handlat uppsåtligen. Däremot ansåg domstolen inte att det var bevisat att målsäganden genom skallningen och den korta medvetslösheten hade varit försatt i ett livshotande tillstånd. Det fanns därför inte förutsättningar att bedöma brottet som grovt. Den tilltalade dömdes i stället för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i fem månader. I straffmätningen beaktades att den tilltalade arbetade som väktare och att en fällande dom kunde leda till att han förlorade sin anställning och svårt skulle kunna få en ny tjänst i samma yrke. Domstolen ansåg ändå att fängelse var den enda möjliga påföljden, eftersom brottet hade ett straffvärde som motsvarade åtta månaders fängelse och var av ett slag som ofta leder till fängelse.

Den tilltalade ska betala 30 000 kronor i skadestånd till målsäganden avseende kränkningsersättning. Tingsrätten avslog ersättning för sveda och värk eftersom utredning om sjukskrivning saknades. Ränta ska betalas enligt räntelagen från den 4 juni 2026. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Fakta