Misshandel i hemmet prövades i hovrätten

Hovrätten ändrade tingsrättens frikännande dom och dömde den tilltalade för misshandel av målsäganden under tiden 2017-12-03 till 2017-12-04. Hovrätten ansåg att gärningen var styrkt och bedömde den som misshandel av normalgraden. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst i 75 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha blivit två månader.

Om händelsen och åtalet

Målet var ett överklagande av en tingsrättsdom där den tilltalade hade frikänts från åtal för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för samma gärning. Den tilltalade motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Åtalet avsåg misshandel som ska ha begåtts under perioden 2017-12-03 till 2017-12-04. Hovrätten tog upp samma bevisning som vid tingsrätten, och ljud- och bildupptagningar av förhören från tingsrätten spelades upp.

Hovrätten fann det visat att den tilltalade hade slagit eller skallat målsäganden i ansiktet, vilket orsakade smärta, svullnad och blånad. Det var också utrett att han tagit ett tag om hennes hals. Hovrätten ansåg dock att det inte var styrkt att de iakttagna blåmärkena på halsen nödvändigtvis hade orsakats av den tilltalade vid den aktuella händelsen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde en annan bevisvärdering än tingsrätten. Den lade särskild vikt vid målsägandens uppgifter, som hovrätten fann fick starkt stöd av den övriga bevisningen. Hovrätten ansåg att den tilltalades egen berättelse inte stämde med målsägandens uppgifter. Den tilltalade hade uppgett att han under en attack inte själv var medveten om vad han gjorde, men hovrätten fann att detta inte överensstämde med hur målsäganden beskrivit händelsen.

Hovrätten fäste även vikt vid att båda parter först lämnat andra uppgifter om hur skadorna uppkommit. Målsäganden hade då sagt att hon ramlat på väg till bussen, medan den tilltalade hade sagt att hon gått in i en dörr. Enligt hovrätten talade detta emot att det varit fråga om en sådan sjukdomsattack som den tilltalade gjort gällande.

När det gällde uppgiften om tag om halsen noterade hovrätten att det fanns fotografier som visade skrapmärken på halsen och att ett vittne sett blåmärken som såg ut som fingeravtryck. Samtidigt fann hovrätten att det inte gick att utesluta att dessa blåmärken hade uppkommit vid något annat tillfälle.

Sammantaget bedömde hovrätten att det var styrkt att den tilltalade uppsåtligen hade slagit eller skallat målsäganden i ansiktet. Därmed skulle han dömas för misshandel. Brottet bedömdes som normalgraden.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom och fällde den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst i 75 timmar. Hovrätten angav att om fängelse hade valts skulle straffet ha bestämts till två månader.

Vid straffmätningen utgick hovrätten från att gärningen skett i målsägandens hem och att hon utsatts av någon som stod henne nära. Hovrätten ansåg att straffvärdet motsvarade två månaders fängelse. Samtidigt ansåg hovrätten att den tilltalade var tidigare ostraffad, levde under ordnade förhållanden och att det inte fanns någon särskild anledning att anta fortsatt brottslighet. Det fanns därför förutsättningar för villkorlig dom, men med hänsyn till brottets art skulle den förenas med samhällstjänst.

Den tilltalade skulle också betala en avgift på 800 kronor till brottsofferfonden. Han skulle vidare återbetala 3 300 kronor av kostnaderna för försvararen i både tingsrätten och hovrätten samt för målsägandebiträdet i tingsrätten. Enligt hovrätten fick målsägandens ombud ersättning av allmänna medel med 12 609 kronor.

Det framgår att tingsrätten hade hävt häktningsbeslutet och att den tilltalade där frikändes. I hovrätten ledde överklagandet alltså till fällande dom och en ny påföljd.