Skattebrott och bokföringsbrott ändrades till lindrigare rubricering i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om skattebrott och bokföringsbrott. Hovrätten avslog yrkandet om avvisning av åtalet, men ändrade tingsrättens dom i den del som gällde skattebrottet genom att bedöma gärningen som skattebrott av normalgraden i stället för grovt skattebrott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och dagsböter. Hovrätten lät däremot tingsrättens bedömning av bokföringsbrottet och näringsförbudet stå fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst ett åtal för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott. I hovrätten justerade åklagaren åtalet så att de undandragna skattebeloppen sattes ned. Som en följd av detta medgav åklagaren att skattebrottet skulle bedömas som brott av normalgraden och att den tilltalade skulle dömas för medhjälp till ett sådant brott i den del som avsåg den medtilltalade. Hovrätten har emellertid, enligt den text som lämnats, endast i förhållande till den tilltalade person som artikeln avser behandlat rubriceringen för det egna skattebrottet.

Den tilltalade yrkade att åtalet för skattebrott skulle avvisas med hänvisning till att skattetillägg redan hade påförts och betalats, vilket enligt honom skulle strida mot förbudet mot dubbel lagföring och dubbelbestraffning. Han yrkade också, i andra hand, att åtalet skulle ogillas eller att påföljden skulle lindras och näringsförbudet upphävas. Åklagaren motsatte sig avvisning.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten fann inte skäl att göra någon annan bedömning i skuldfrågorna än tingsrätten, med undantag för att de undandragna skattebeloppen skulle sättas ned enligt åklagarens justering av åtalet. Hovrätten hänvisade till att Högsta domstolen tidigare prövat frågan om skattetillägg och brottmål och funnit att det svenska systemet med två förfaranden inte generellt strider mot dubbelbestraffningsförbudet. Det fanns därför inte något hinder mot att pröva åtalet för skattebrott.

I hovrätten åberopade åklagaren i huvudsak samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten. Förhören med de tilltalade spelades upp från tingsrätten, och ett vittnes uppgifter redovisades genom uppläsning av tingsrättens referat. Mot den bakgrunden fann hovrätten ingen anledning att ändra tingsrättens skuldvärdering i övrigt.

När det gällde rubriceringen av skattebrottet gjorde hovrätten dock en annan bedömning än tingsrätten. Tingsrätten hade bedömt gärningen som grovt skattebrott, men hovrätten ansåg, med hänsyn till åtalsjusteringen och de lägre undandragna beloppen, att gärningen skulle rubriceras som skattebrott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i rubricerings- och påföljdsdelen. Den tilltalade dömdes för skattebrott av normalgraden, medan tingsrättens bedömning av grovt bokföringsbrott inte framgår av hovrättens ändring och därför får anses ha stått fast i den del som inte ändrades. Hovrätten bestämde påföljden till villkorlig dom och 100 dagsböter om 50 kronor. Hovrätten uppgav också att den vid bestämmandet av antalet dagsböter beaktat att den tilltalade hade påförts skattetillägg.

Tingsrätten hade tidigare dömt till villkorlig dom med samhällstjänst, 160 timmar, och angett att fängelse sex månader annars skulle ha dömts ut. Hovrätten ändrade alltså påföljden från villkorlig dom med samhällstjänst till villkorlig dom med böter.

Hovrätten slog vidare fast att näringsförbudet skulle bestå. Den instämde i tingsrättens bedömning att den tilltalade hade åsidosatt de regler som han hade att följa på ett sådant sätt att näringsförbud skulle meddelas. I den uppgift som lämnats om tingsrätten anges att näringsförbudet skulle gälla i tre år från laga kraft, men hovrätten ändrade inte denna del.

Den tilltalade hade varit frihetsberövad under två dygn, från den 14 juli 2010 till den 16 juli 2010, enligt avräkningsunderlaget.