Misshandel på sjukhus ledde till rättspsykiatrisk vård

Den tilltalade döms för två fall av misshandel som begicks den 13 februari 2025 på ett sjukhus i Sundsvall. Tingsrätten fann att båda gärningarna var styrkta och att den tilltalade agerade uppsåtligen, men att brotten begicks under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Påföljden bestämdes därför till rättspsykiatrisk vård, utan särskild utskrivningsprövning. Den tilltalade ska också vara kvar i häkte tills domen får laga kraft i frågan om påföljd och betala skadestånd till båda målsägandena samt avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde två åtalspunkter om misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. I den första punkten, som avsåg den 13 februari 2025, påstod åklagaren att den tilltalade hade dragit ned målsäganden på golvet och därefter sparkat på hennes kropp. Enligt åtalet skedde detta på ett sjukhus i Sundsvall, och målsäganden uppgavs ha fått smärta och blåmärken.

I den andra punkten, som också avsåg den 13 februari 2025, påstod åklagaren att den tilltalade hade rivit den andra målsäganden i ansiktet. Även denna gärning uppgavs ha ägt rum på samma sjukhus i Sundsvall. Den målsäganden uppgavs ha fått smärta och rivsår.

Den tilltalade kunde på grund av bristande minnesbilder varken erkänna eller förneka gärningarna. Han bestred de enskilda skadeståndsyrkandena.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att den första målsägandens berättelse var lång, detaljrik och trovärdig. Hennes uppgifter fick stöd av fotografier som visade ett blåmärke och en mindre hudavskrapning, och möjligen också en blånad på armen eller armbågen. Tingsrätten fäste även vikt vid att den andra målsägandens uppgifter var trovärdiga och fick starkt stöd av fotografier som visade flera omplåstrade rivsår i ansiktet.

Domstolen ansåg att målsägandenas berättelser stödde varandra. De beskrev samstämmigt hur den tilltalade uppträdde med flaxande och vevande armrörelser samt sparkande i luften. Den tilltalades uppgift om att han saknade minnesbilder påverkade därför inte bevisvärderingen. Tingsrätten fann sammantaget att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade objektivt hade gjort det som åklagaren påstod.

När det gällde uppsåtet utgick tingsrätten från det rättspsykiatriska utlåtandet, enligt vilket den tilltalade hade agerat under påverkan av en allvarlig psykisk störning och hade nedsatt förmåga att inse gärningarnas innebörd och anpassa sitt handlande efter en sådan insikt, men inte helt saknade dessa förmågor. Domstolen ansåg därför att det inte var fråga om bristande uppsåt på grund av grumlat medvetande. Mot bakgrund av målsägandenas uppgifter och gärningarnas beskaffenhet ansåg tingsrätten att den tilltalade hade agerat uppsåtligen, åtminstone med likgiltighetsuppsåt. Han dömdes därför för båda misshandelsgärningarna.

Domslut och påföljd

För båda gärningarna, som alltså begicks den 13 februari 2025, dömdes den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till rättspsykiatrisk vård med stöd av de regler som gäller när brott har begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning. Tingsrätten ansåg att det inte fanns tillräckliga skäl för särskild utskrivningsprövning.

Domstolen beslutade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills domen får laga kraft i frågan om påföljd. Han ska betala skadestånd med 15 000 kronor till den första målsäganden och 10 000 kronor till den andra målsäganden, jämte ränta från den 13 februari 2025. Skadeståndet till den första målsäganden avsåg kränkning, och skadeståndet till den andra målsäganden avsåg kränkning. Yrkan om ersättning för sveda och värk till den andra målsäganden avslogs.

Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvararens ersättning.