Utpressning och flera andra brott prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om människorov m.m. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom i flera delar. Den tilltalade frikändes från ansvar för människorov, mindre grovt brott, och tillgrepp av fortskaffningsmedel enligt åtalspunkt 1.2. Samtidigt upphävdes föreskriften om samhällstjänst. Hovrätten bestämde också skadeståndet till målsäganden på nytt. I övrigt stod flera av tingsrättens bedömningar fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser som enligt åtalet rörde både ett förlopp med målsäganden och ett senare förlopp i en lägenhet. Tingsrätten dömde den tilltalade för människorov, mindre grovt brott, stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, utpressning vid tre tillfällen den 25 april 2021 och övergrepp i rättssak.

I hovrätten yrkade den tilltalade frikännande från åtalet och avslag på skadeståndsyrkandena. I andra hand yrkade han lindrigare straff och lägre skadestånd. Åklagaren och de övriga motparterna motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten fann att utredningen visade att målsäganden var rädd och upplevde att han saknade alternativ under händelseförloppet. När det gäller människorov ansåg hovrätten dock att det inte var visat att den tilltalade och den medtilltalade hade bemäktigat sig målsäganden på det sätt som krävs för ansvar. Hovrätten fann inte heller att det var styrkt att syftet varit att utöva utpressning genom ett bemäktigande eller att förutsättningarna för olaga frihetsberövande var uppfyllda. Därför frikändes den tilltalade från människorov, mindre grovt brott, och från tillgrepp av fortskaffningsmedel enligt åtalspunkt 1.2.

När det gällde utpressningen fann hovrätten att den tilltalade under bilfärden vid flera tillfällen talade om för målsäganden vad han skulle göra, vilket ledde till att målsäganden tog ut kontanter och köpte cigaretter och godis som lämnades över. Hovrätten ansåg att det måste ha stått klart för den tilltalade att målsäganden lydde på grund av vad den tilltalade tidigare hade utsatt honom för. Därmed dömdes den tilltalade för utpressning. Hovrätten bedömde dock att gärningarna hade skett i ett sammanhang och mot samma målsägande, och de rubricerades därför som ett brott. För den medtilltalade ogillades åtalet för utpressning eftersom hovrätten inte ansåg det visat att han haft uppsåt till att målsäganden tvingades till inköp på det sätt som krävdes.

När det gällde händelsen i en lägenhet instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd hade tillgripit gods. Hovrätten instämde även i bedömningen av grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel och övergrepp i rättssak. Hovrätten godtog också att den medtilltalade kört bil utan körkort, vilket dock inte gällde den tilltalade.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick, liksom tingsrätten, från målsägandens uppgifter. Domstolen ansåg att målsägandens berättelse skulle läggas till grund för bedömningen. En central fråga var om den tilltalade medvetet utnyttjade målsägandens svårigheter och tidigare utsatthet. Hovrätten konstaterade att det genom vittnesmålen framkom att målsäganden hade svårt att säga nej och tidigare hade utnyttjats av andra. Det framkom också att den tilltalade vid tidigare tillfällen hade slagit och utnyttjat målsäganden, vilket hovrätten ansåg visade att den tilltalade visste vad som krävdes för att få målsäganden att lyda.

Samtidigt fann hovrätten att övervakningsfilmerna inte visade något hotfullt agerande i början av förloppet. Hovrätten konstaterade att det inte hade framkommit att den tilltalade eller den medtilltalade uttalade några hotelser eller ens förtäckta hot när de bad om skjuts. Vid bedömningen av människorov ansåg hovrätten att det inte var visat att de skaffat sig en sådan konkret och bestående maktposition över målsäganden som krävs. Inte heller ansågs det visat att de haft uppsåt till ett sådant bemäktigande eller att avfärden syftade till utpressning på det sätt som krävs för människorov.

För utpressningen gjorde hovrätten däremot en annan bedömning än vid människorov. Domstolen ansåg att den tilltalade hade utnyttjat att målsäganden lydde av rädsla på grund av tidigare händelser. Därmed ansågs skuldfrågan styrkt för utpressning. För den medtilltalade ansåg hovrätten inte att uppsåt till sådan utpressning var visat.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för stöld, grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, övergrepp i rättssak och utpressning. Han frikändes från människorov, mindre grovt brott, och tillgrepp av fortskaffningsmedel enligt åtalspunkt 1.2. Den medtilltalades brottslighet påverkar inte den här redogörelsen, som endast gäller den tilltalade.

Hovrätten bedömde att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarade fängelse i åtta månader. Med hänsyn till den tilltalades ålder vid gärningstiden reducerades straffmätningsvärdet. Hovrätten ansåg liksom tingsrätten att skyddstillsyn var lämplig påföljd. Till skillnad från tingsrätten upphävde hovrätten dock föreskriften om samhällstjänst. Hovrätten behöll den särskilda föreskrift som tingsrätten hade meddelat för den tilltalade. Domstolen noterade också att den tilltalade hade varit frihetsberövad i målet under nästan två månader.

När det gäller skadestånd gjorde hovrätten en ny bedömning av ersättningen till målsäganden. Ersättning för sveda och värk avslogs. Hovrätten fann däremot att målsäganden hade rätt till kränkningsersättning, men att beloppen skulle sättas ned eftersom delar av åtalet hade ogillats. Hovrätten bestämde att den tilltalade skulle betala 11 390 kronor i skadestånd till målsäganden jämte ränta från den 25 april 2021. Skadeståndsskyldigheten var solidariskt ansvarig med den medtilltalade upp till 8 000 kronor. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens högre skadeståndsbelopp.

Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla. Den tilltalade ska också stå för en avgift till brottsofferfonden, men något nytt belopp anges inte uttryckligen i hovrättsbeslutet i den text som lämnats här. Uppgift om häktningstid anges endast som att frihetsberövandet i målet varade i nästan två månader.