Grovt narkotikabrott vid cannabisodling i Undenäs

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott kopplat till en cannabisodling på en fastighet i Undenäs. Hovrätten ändrade tingsrättens dom för den tilltalade genom att i stället döma honom för grovt narkotikabrott under perioden den 1 oktober 2012 till den 2 november 2015, bestämma fängelsestraffet till sex år och upphäva tingsrättens beslut att straffet skulle anses helt verkställt. Hovrätten ändrade också förverkandefrågan och bestämde att den tilltalade ska betala 200 000 kr till staten som förverkat värde. I övrigt lämnades tingsrättens beslut om förverkande och beslag oförändrat.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde påståenden om omfattande narkotikaverksamhet med cannabisodling på en fastighet i Undenäs. Hovrätten konstaterade att odling hade skett på fastigheten och att odlingen hade påbörjats i oktober 2012 och fortsatt till polisens husrannsakan den 2 november 2015. Frågan i hovrätten gällde framför allt vilka personer som medverkat i framställningen av cannabis och vilken tidsperiod den tilltalade varit delaktig.

Åklagarna yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas fullt ut enligt åtalet under punkterna 1A–1C, och beträffande den tilltalade i andra hand att han skulle dömas för medhjälp till grovt narkotikabrott. Åklagarna justerade också gärningsbeskrivningen så att den under punkterna 1A och 1B skulle omfatta att förfarandet varit ägnat att främja narkotikahandel. I hovrätten förtydligade åklagarna dessutom att gärningsbeskrivningens första stycke inte var ett självständigt brottspåstående, utan en inledning, samt att vissa delar av åtalet skulle förstås som påståenden om annan sådan åtgärd enligt narkotikastrafflagen.

Hovrätten prövade främst åtalet om grovt narkotikabrott enligt punkterna 1A och 1B. Den tilltalade hade i tingsrätten frikänts från grovt narkotikabrott men dömts för narkotikabrott av normalgraden i flera fall. Hovrätten ändrade den bedömningen och fann att den tilltalade skulle dömas för grovt narkotikabrott i stället för de tidigare nio fallen av narkotikabrott. Hovrätten fann däremot inte skäl att döma honom särskilt för de delar som avsåg innehav och framställning av narkotika på det sätt som åklagarna hade påstått i vissa delposter, eftersom dessa frågor enligt hovrättens bedömning inte kunde leda till separata brottspåföljder utöver framställningen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på i huvudsak samma bevisning som tingsrätten. Förhören i tingsrätten hade spelats upp, skriftlig bevisning hade lagts fram och hovrätten tog även del av ny bevisning i form av kontouppgifter. Hovrätten hörde också ett vittne om tekniska och växtodlingsrelaterade frågor.

När det gällde skuldfrågan fann hovrätten att flera omständigheter talade för att den tilltalade hade medverkat i odlingen. Bland dessa fanns att han ägde fastigheten, att handlingar om byggmaterial hittats i hans bostad, att han vid flera tillfällen betalat fakturor för biologiskt växtskydd, att hans bil och mobiltelefon förekom i anslutning till fastigheten och att hans DNA fanns på ett munskydd i garagebyggnaden. Hovrätten lade också stor vikt vid omfattande meddelandetrafik som ansågs röra cannabisodlingen och narkotikahanteringen på platsen.

Den tilltalade hade förnekat kännedom om cannabisodlingen och invänt att hans uppgifter under förundersökningen inte borde tillmätas betydelse. Hovrätten ansåg dock att hans uppgifter, trots att försiktighet ska iakttas vid värdering av polisförhör, hade stöd av övrig utredning. Sammantaget fann hovrätten att det var utrett att han som gärningsman medverkat i framställningen av cannabis och att han var delaktig redan när odlingen startade i oktober 2012.

Hovrätten bedömde också att den tilltalade inte kunde anses ha medverkat i framställningen och innehavet av den narkotika som hittades vid husrannsakan den 2 november 2015, eftersom han enligt utredningen hade upplåtit fastigheten till en annan tilltalad från den 1 oktober 2015 och då avhänt sig den faktiska rådigheten över den. På den punkten gick hovrätten alltså inte på tingsrättens linje.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen för perioden den 1 oktober 2012 till den 2 november 2015. Tingsrätten hade tidigare dömt honom för narkotikabrott av normalgraden i nio fall och frikänt honom från grovt narkotikabrott. Hovrätten skärpte alltså rubriceringen och straffet.

Påföljden bestämdes till fängelse i sex år. Hovrätten upphävde tingsrättens beslut att fängelsestraffet skulle anses helt verkställt. Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

I förverkandefrågan ändrade hovrätten också tingsrättens dom. Tingsrätten hade beslutat att den tilltalade solidariskt med en annan person skulle betala 15 000 kr till staten som värde och vinning av överlåten narkotika. Hovrätten upphävde den solidariska betalningsskyldigheten och bestämde i stället att den tilltalade ensam ska betala 200 000 kr som förverkat värde. Det som tingsrätten i övrigt hade beslutat om förverkande och beslag skulle fortfarande gälla.

Hovrätten beslutade att staten ska stå för kostnaden för försvararen i hovrätten. Den tilltalades försvarare fick ersättning av staten med 70 450 kr. Någon uppgift om brottsofferfondsavgift finns inte i hovrättsavgörandet.