Vapeninnehavet ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för vapenbrott efter att ha innehaft en revolver och 196 skarpa patroner utan rätt till det. Domstolen bedömde att innehavet av ammunitionen, som åtalades som brott mot vapenlagen, ingick i vapenbrottet. Påföljden blev villkorlig dom i förening med 50 dagsböter om 400 kronor vardera. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden och återbetala ersättning till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg två punkter. Den första gällde vapenbrott enligt 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen (1996:67). Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade innehaft en revolver utan att ha rätt till det den 23 januari 2025. Den andra punkten gällde brott mot vapenlagen enligt 9 kap. 2 § första stycket d vapenlagen (1996:67). Där påstods att den tilltalade samma dag hade innehaft 196 skarpa patroner utan att ha rätt till det. Domstolen fann att gärningarna hade begåtts på samma plats och vid samma tidpunkt.

Den tilltalade erkände att han hade begått båda gärningarna genom oaktsamhet, men förnekade uppsåt. I domen anges att han kände till både revolvern och ammunitionen samt att dessa krävde tillstånd. Domstolen prövade därefter om innehavet av revolvern och ammunitionen skulle bedömas som en eller flera brottsenheter.

Rättens bedömning

Tingsrätten redovisade att polisen den 23 januari 2025 kom till platsen i samband med en anmälan som gällde andra omständigheter än de åtalade gärningarna. I ett garage anträffades ett vapenskåp med flera vapen som den tilltalade hade tillstånd till. I skåpet hittades även de 196 skarpa patronerna. På en hylla under ett soffbord anträffades revolvern. Domstolen konstaterade att revolvern var obrukbar, men att den i brukbart skick skulle ha räknats som skjutvapen och omfattats av tillståndsplikt. Den tilltalade hade inte tillstånd att inneha vare sig ammunitionen eller revolvern.

Tingsrätten ansåg, med utgångspunkt i den tilltalades egna uppgifter, att han hade haft uppsåt till att utan rätt inneha både revolvern och ammunitionen. Domstolen fäste särskild vikt vid att revolvern förvarats lättillgängligt och att den tilltalade länge hade känt till både revolvern och ammunitionen. Vid rubriceringen bedömde rätten att det samtidigt och på samma plats rörde sig om ett innehav som skulle behandlas som en brottsenhet. Brott mot vapenlagen ansågs därför konsumerat av vapenbrottet. Åtalspunkt två ledde alltså inte till en särskild fällande bedömning utan ingick i vapenbrottet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för vapenbrott enligt 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen (1996:67) avseende innehavet den 23 januari 2025. Brottet mot vapenlagen enligt 9 kap. 2 § första stycket d samma lag, som också avsåg den 23 januari 2025, ansågs ingå i vapenbrottet.

Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 50 dagsböter om 400 kronor, vilket sammanlagt motsvarar 20 000 kronor. Domstolen ansåg att brottets straffvärde motsvarade fängelse i en månad, men valde villkorlig dom med dagsböter. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor.

Domstolen beslutade vidare att ett ombud ska få ersättning av staten med 4 386 kronor, fördelat på 3 509 kronor för arbete och 877 kronor för mervärdesskatt. Den tilltalade ska återbetala hela den kostnaden till staten.