Tjänstefel vid kroppsvisitation fastställs i hovrätten

Hovrätten har fastställt tingsrättens dom mot den tilltalade i ett mål om tjänstefel. Den tilltalade hade yrkat att han skulle frias och att följdkraven på skadestånd och återbetalning av kostnader skulle falla bort, men hovrätten gick på tingsrättens linje. Domen innebär att den tilltalade fortfarande döms för tjänstefel den 9 januari 2025 och att tingsrättens påföljd och skadestånd står fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande av tingsrättens dom. I hovrätten var frågan om den tilltalade hade gjort sig skyldig till tjänstefel i samband med en kroppsvisitation eller undersökning av målsägandens kläder. Enligt hovrätten var utredningen densamma som i tingsrätten. Åklagaren godtog de bedömningar som tingsrätten hade gjort och gjorde i hovrätten inte gällande att den tilltalade hade gjort sig skyldig till ofredande av målsäganden.

Den enda åtalspunkt som framgår av materialet är tjänstefel den 9 januari 2025. Tingsrätten fann den tilltalade skyldig till detta brott, och hovrätten prövade överklagandet mot den domen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att den inte gjorde några andra bedömningar än tingsrätten i de delar som var uppe till prövning, med ett tillägg om frågan om uppsåt. Domstolen utgick från att den tilltalade själv hade uppgett att han kände till att undersökningen av målsägandens kläder bara fick göras om det fanns anledning att anta att brott hade begåtts och om målsäganden skäligen kunde misstänkas för brottet.

Hovrätten ansåg vidare att det var styrkt att den tilltalade kände till de faktiska omständigheter som gjorde att målsäganden inte kunde anses vara skäligen misstänkt. Mot den bakgrunden, tillsammans med den tilltalades kännedom om reglerna och hans erfarenhet som polis, fann hovrätten att han åtminstone måste ha insett en mycket hög risk för att lagliga förutsättningar för kroppsvisitationen saknades och att han genom undersökningen åsidosatte vad som gällde för uppgiften.

Domstolen bedömde också att insikten om den höga risken talade för likgiltighetsuppsåt. Att den tilltalade dessutom hade ett eget intresse i saken, eftersom det gällde hans privata mobiltelefon och hans jobbtelefon, talade i samma riktning. Hovrätten lade även vikt vid att han blev påtagligt stressad när han inte kunde hitta telefonerna. Hovrätten delade därför tingsrättens bedömning att gärningen hade begåtts med uppsåt.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade står kvar som dömd för tjänstefel den 9 januari 2025. Tingsrättens påföljd var 30 dagsböter om 580 kronor, sammanlagt 17 400 kronor, och denna påföljd står fast genom hovrättens avgörande.

Skadeståndsyrkandet kvarstår också enligt tingsrättens dom. Den tilltalade ska betala 8 000 kronor i skadestånd till målsäganden, jämte ränta från den 9 januari 2025 enligt räntelagen. Tingsrättens beslut om avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor står också fast enligt det material som lämnats.

Frågan om kostnader för försvarare och målsägandebiträde ändrades delvis i hovrätten. Hovrätten beslutade att försvararen skulle få ersättning av staten med 8 130 kronor, varav 6 504 kronor avser arbete och 1 626 kronor mervärdesskatt. Den tilltalade ska betala tillbaka denna kostnad till staten. Enligt hovrätten fanns det inte skäl att sätta ned återbetalningsskyldigheten. I tingsrätten hade den tilltalade ålagts att betala tillbaka 30 000 kronor av kostnaderna till staten.

Uppgift om häktning framgår inte av materialet.