Djurskyddsbrott vid lantbruk

Den tilltalade döms för brott mot djurskyddslagen efter att en ko inte fått tillräcklig vård för en svansskada. Åtalet gällde också djurplågeri, men den domstolen avvisade. Påföljden bestämdes till dagsböter, och den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden samt återbetala försvararkostnader till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal i en punkt. I första hand gällde åtalet djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade genom vanvård och bristande tillsyn utsatt ett nötkreatur för lidande utan godtagbara skäl under perioden den 28 september 2025 till den 28 oktober 2025. Det påstods att djuret inte hade fått adekvat vård och behandling för en allvarlig svansskada av äldre karaktär, vilket hade medfört sårskada med nekros och gödselpansar. I andra hand yrkade åklagaren ansvar för brott mot djurskyddslagen, med uppgift att den tilltalade inte gett kon tillräcklig tillsyn eller sett till att den skadade kon snarast fick vård eller avlivades. Den alternativa åtalsgrunden avsåg samma tidsperiod.

I domen anges att kon hade vävnadsdöd i svanstippen, en infekterad sårskada på svansen och så kallat gödselpansar runt svansen. Det framgår också att skadorna upptäcktes när djuret hade hämtats för slakt och undersökts av veterinär.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann det klarlagt att djuret hade de aktuella skadorna. Rätten konstaterade att veterinärerna uppgett att det tar ett par veckor att bygga upp ett sådant gödselpansar och att vävnadsdöden enligt en av veterinärerna orsakats av att gödselpansaret tryckt på svanstippen så att blodtillförseln strypts. Rätten ansåg att det saknade avgörande betydelse vilken den primära orsaken till skadan varit, eftersom det var utrett att djuret haft skadorna.

När det gällde frågan om lidande bedömde tingsrätten, med stöd av veterinärernas uppgifter, att djuret haft ett lidande som inte var obetydligt. Rätten kom därför fram till att djuret utsatts för lidande i djurplågeribestämmelsens mening.

Trots detta friades den tilltalade från ansvar för djurplågeri. Tingsrätten konstaterade att den tilltalade, som ägare och ansvarig för gården, hade ett straffrättsligt garantansvar för tillsynen av djuren. Rätten ansåg dock inte att det fanns stöd för att han handlat med uppsåt eller grov oaktsamhet. Det framhölls att han hade lång erfarenhet av djurhållning, att anställda skötte den dagliga tillsynen och att han regelbundet anlitade veterinär. Eftersom de anställda inte hade berättat om problemet ansåg rätten att oaktsamheten inte nådde upp till nivån grov oaktsamhet.

I fråga om brott mot djurskyddslagen fann tingsrätten att det inte var bevisat att den tilltalade misskött själva tillsynen på det sätt som åklagaren påstod. Däremot ansåg rätten att det var tydligt att djuret haft skador under en längre tid och att det inte fått tillräcklig vård. Den tilltalade hade därför, av oaktsamhet, brutit mot 4 kap. 1 § djurskyddslagen och skulle dömas enligt 10 kap. 1 § samma lag.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för brott mot djurskyddslagen enligt 10 kap. 1 § djurskyddslagen för gärningen under perioden den 28 september 2025 till den 28 oktober 2025. Han frikänns från åtalet om djurplågeri.

Påföljden bestämdes till 50 dagsböter om 350 kronor, vilket sammanlagt motsvarar 17 500 kronor. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Vidare ska han ersätta staten för försvararkostnaderna, som uppgick till 9 033 kronor.