Fängelse för grovt narkotikabrott

Den tilltalade döms för grovt narkotikabrott till fängelse i två år. Tingsrätten fann också att beslagtagna hjälpmedel och kontanter skulle förverkas, att den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess straffet får verkställas och att han ska betala avgifter och återbetala försvararkostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde en enda brottspunkt. Den tilltalade åtalades för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 och 5 samt 3 § första stycket narkotikastrafflagen. Enligt gärningsbeskrivningen hade han, ensam eller tillsammans och i samförstånd med andra, olovligen förvarat eller tagit annan befattning med 524,58 gram 3-CMC och 238 tabletter tramadol om 225 mg. Narkotikan skulle helt eller delvis ha varit avsedd att säljas. I vart fall skulle han ha innehaft narkotikan. Gärningen påstods ha begåtts från okänd tidpunkt till den 17 maj 2026 på en adress i Eskilstuna. Åklagaren gjorde gällande att brottet var grovt eftersom det utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt samt avsett en särskilt stor mängd narkotika.

Den tilltalade medgav att narkotikan delvis varit avsedd för eget bruk och delvis innehafts i överlåtelsesyfte. Han bestred att det skett tillsammans och i samförstånd med andra och han bestred att brottet utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt. Han godtog rubriceringen.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att åtalet var styrkt vad gäller tid, plats samt narkotikas art och mängd. Domstolen utgick från den tilltalades egna uppgifter och övrig utredning, däribland beslag, analysresultat, fotografier, konversationer, chattar, kritlistor, anteckningar om betalningar, uppgifter om kontantinsättningar och DNA-analys. Rätten ansåg att utredningen gav stöd för att den tilltalade i vart fall ensam olovligen förvarat eller innehaft narkotikan, men också att flera personer deltagit i försäljningen eller varit inblandade i förvaringen eller annan befattning med narkotikan.

Domstolen betonade att förvaring av narkotika är en kvalificerad form av innehav och att det därför normalt inte är aktuellt att döma för både förvaring och innehav. Rätten fann att den tilltalades agerande och konversationerna kring narkotikan innebar att han hade förvarat eller tagit annan befattning med, och inte enbart innehaft, åtminstone den större delen som utgjordes av 3-CMC. För tramadolen ansåg domstolen dock att det inte kunde uteslutas att den eller del av den enbart var avsedd för eget bruk, och att det i den delen därför i vart fall var fråga om innehav.

Tingsrätten fann vidare att den tilltalades uppsåt omfattade både befattningen med narkotikan och försäljningssyftet. Vid rubriceringen ansåg domstolen att mängden narkotika i sig medförde att brottet skulle bedömas som grovt. Rätten bedömde också att utredningen visade upprepade försäljningar, hantering av kontanter och betalning på krita under en inte alltför begränsad tid. Det ansågs utrett att den tilltalade varit delaktig i att ta emot, förvara, dutta, förpacka och sälja narkotikan, vilket gjorde att brottet också hade utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning. Han dömdes därför för grovt narkotikabrott enligt åtalet.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till fängelse i två år. Tingsrätten hänvisade till att brottet hade ett sammanlagt straffvärde som motsvarade två års fängelse och att det var fråga om ett artbrott, vilket gjorde att någon annan påföljd än fängelse inte ansågs möjlig.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. Skälet var att straffskalan omfattar minst ett år och sex månader och att det inte var uppenbart att det saknades risk för återfall i brott.

Tingsrätten förverkade de beslagtagna vågarna, redlinepåsarna, ryggsäcken och skålen som brottshjälpmedel. Även mobiltelefonen förklarades förverkad eftersom den bedömdes ha använts i den brottsliga verksamheten. De beslagtagna kontanterna om 7 800 kronor förklarades också förverkade, eftersom det ansågs övervägande sannolikt att pengarna härrörde från brottslig verksamhet.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Han ska också återbetala hela försvararkostnaden till staten, som uppgick till 60 199 kronor.