Grovt bokföringsbrott ledde till fängelse och näringsförbud

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Den tilltalade dömdes därmed för grovt bokföringsbrott i fem fall och för rattfylleri, och påföljden blev fängelse i ett år och två månader samt näringsförbud i tre år.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde i hovrätten främst frågan om den tilltalade och en medtilltalad verkligen hade överlåtit bolaget Dolt namn till en tredje person, eller om överlåtelsen var en skentransaktion för att undgå ansvar för bokföringsbrott. Hovrätten konstaterade inledningsvis att den del av målet som avsåg rattfylleri inte omfattades av överklagandet i skuldfrågan och att den delen därför stod fast enligt tingsrättens dom.

Åtalet för grovt bokföringsbrott avsåg underlåtenhet att bevara räkenskapsinformation för perioden den 1 januari 2010 till den 28 februari 2014. Hovrätten redovisade att den tilltalade, först som styrelseledamot och senare genom bestämmande inflytande, hade ansvar för bokföringen i bolaget tillsammans med den medtilltalade. Bolaget hade enligt domstolen underlåtit att bevara räkenskapsmaterial, och den bristen hade medfört att bolagets rörelses förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte ens i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.

Hovrätten slog fast att det rörde sig om fem brott av grovt bokföringsbrott. Datumintervallen som prövades var den 1 januari 2010 till den 28 februari 2014, med fem tillfällen enligt tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som i tingsrätten och tog även del av tilläggsförhör samt viss ny skriftlig bevisning. Bevisningen omfattade bland annat ett utlåtande från en ekorevisor, uppgifter från Skatteverkets kontakter med bolaget, förhör med berörda personer och material om påstådd överlåtelse av bolaget.

Domstolen prövade särskilt om överlåtelsen av bolaget till den tredje personen hade skett på riktigt. Hovrätten ansåg att det åberopade kvittot hade lågt bevisvärde eftersom det hade kommit in sent och inte tidigare visats för myndigheterna, trots att frågan om bokföringen varit aktuell länge. Även uppgifterna från ett vittne bedömdes ha lågt bevisvärde. Den uppgift som lämnats i ett polskt förhör gav enligt hovrätten inte stöd för att en verklig överlåtelse hade skett, särskilt som uppgifterna senare hade förnekats i svensk domstol.

Hovrätten fäste också vikt vid att det saknades handlingar som överlåtelseavtal eller aktieboksutdrag och att uppgifterna om villkoren för försäljningen var vaga. Att den medtilltalade dröjde med att informera Skatteverket om den påstådda överlåtelsen och samtidigt lämnade osanna uppgifter talade enligt hovrätten starkt för att överlåtelsen var en skentransaktion. Det faktum att viss bokföring senare hittades i den tilltalades bil och bostad gav ytterligare stöd för att bolaget inte hade överlåtits på det sätt som påstods.

Hovrätten kom därför fram till att åklagaren hade motbevisat invändningen om överlåtelse och att den tilltalade och den medtilltalade fortfarande var ansvariga för bolagets bokföringsskyldighet. Det var också styrkt att gärningarna hade begåtts uppsåtligen. Hovrätten gjorde alltså ingen annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan utan fann, liksom tingsrätten, att åtalet var styrkt.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Den tilltalade dömdes alltså för rattfylleri och för fem fall av grovt bokföringsbrott. Påföljden blev fängelse i ett år och två månader samt näringsförbud i tre år. Hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att det inte fanns skäl att välja någon annan påföljd än fängelse.

Vid straffmätningen bedömde hovrätten att det samlade straffvärdet motsvarade fängelse i omkring ett år och fyra månader, men att straffet skulle sättas ned med hänsyn till den långa tid som förflutit sedan brotten begicks. Näringsförbudet bedömdes inte innebära ett sådant hinder för den tilltalades yrkesutövning att straffet skulle sänkas. För den medtilltalade, som också var överklagande part i målet, gjordes däremot en annan bedömning av näringsförbudets konsekvenser i straffmätningen, men hovrätten fastställde ändå det slutliga domslutet enligt tingsrättens påföljd för den tilltalade.

Tingsrättens beslag skulle fortfarande gälla. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvarare av allmänna medel. Någon uppgift om häktningstid framgår inte av den tillhandahållna texten. Något nytt beslut om brottsofferfondsavgift anges inte i hovrättsdelen, och hovrätten ändrade inte tingsrättens domslut i den delen.