Fängelse efter våld i nära relation

Den tilltalade har dömts för grov kvinnofridskränkning och misshandel efter en serie händelser mot målsäganden under perioden november 2025 till mars 2026. Tingsrätten friade honom från en del av åtalet för misshandel men fann i övrigt att flera gärningar var styrkta. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalspunkt 1 avsåg grov kvinnofridskränkning. Enligt åtalet bestod den av flera gärningar mot målsäganden, som den tilltalade varit sambo med, under tiden den 15 november 2025 till den 8 mars 2026. Tingsrätten konstaterade att åtalet omfattade misshandel den 15–30 november 2025, misshandel den 1–10 december 2025, misshandel den 11 december 2025, olaga hot den 10 januari 2026, ofredande i februari 2026 och misshandel den 8 mars 2026. Den tilltalade dömdes för grov kvinnofridskränkning.

För misshandeln den 15–30 november 2025 ansåg tingsrätten att den tilltalade tagit tag i målsägandens armar och ryckt i dem så att hon fått blåmärken. Den gärningen bedömdes som misshandel och ingick i grov kvinnofridskränkning. För misshandeln den 1–10 december 2025 påstod åklagaren att den tilltalade flera gånger puttat målsäganden i bröstet, lyft upp henne mot ett skåp och tagit tag i hennes armar. Tingsrätten frikände den tilltalade från just den gärningen eftersom stödbevisningen i princip saknades. För misshandeln den 11 december 2025 ansåg tingsrätten att den tilltalade sparkat målsäganden i bröstet, puttat omkull henne, rivit henne i ansiktet och orsakat smärta, blåmärken och blodvite. Den gärningen bedömdes som misshandel av normalgraden och ingick i grov kvinnofridskränkning.

När det gällde olaga hot den 10 januari 2026 fann tingsrätten att den tilltalade svingat en hammare eller ett järnrör mot målsägandens huvud och stannat nära henne på ett sätt som varit ägnat att framkalla allvarlig rädsla. Den gärningen bedömdes som olaga hot och ingick i grov kvinnofridskränkning. För ofredandet i februari 2026 fann tingsrätten att den tilltalade kastat en klädställning på målsäganden och därefter låst henne ute från bostaden. Den gärningen bedömdes som ofredande och ingick i grov kvinnofridskränkning. För misshandeln den 8 mars 2026 fann tingsrätten att den tilltalade dragit eller puttat målsäganden ur sängen så att hon föll till golvet och därefter snärtat henne med något slags tillhygge i ansiktet så att smärta uppstod. Den gärningen bedömdes som misshandel av normalgraden och ingick i grov kvinnofridskränkning.

Åtalspunkt 2 avsåg grov misshandel den 10 januari 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade hällt mjölk över målsäganden, slagit hennes huvud i kylskåpsdörren, dunkat hennes huvud i vägg och golv samt hållit ett duschmunstycke mot hennes ansikte och mun samtidigt som han tagit stryptag om hennes hals. Tingsrätten fann att den tilltalade hade misshandlat målsäganden, men inte att brottet var grovt. Åtalspunkt 2 ledde alltså till fällande dom för misshandel av normalgraden.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann målsägandens uppgifter förhållandevis klara, logiska och detaljerade samt i huvudsak tillförlitliga. Domstolen fäste vikt vid att hennes berättelse i flera delar fick stöd av sms, fotografier, rättsintyg, journalanteckningar, larmsamtal och vittnesuppgifter från personer som hon berättat om händelserna för efteråt. Vittnen som granne, chef, kollega, vänner och mamma beskrev också att målsäganden förändrats under relationen och uppvisat skador eller mått dåligt efter händelserna.

För den del av åtalspunkt 1 som gällde gärningen den 1–10 december 2025 ansåg tingsrätten att stödbevisningen var i princip obefintlig. Den tilltalade frikändes därför från den punkten. För gärningen den 11 december 2025 lade tingsrätten särskild vikt vid fotografier av skadorna, rättsintyget, vittnesuppgifter och sms-konversationen samma dag. Domstolen bedömde att det var uteslutet att målsäganden själv orsakat samtliga skador.

För olaga hotet den 10 januari 2026 ansåg tingsrätten att målsägandens uppgifter, journalanteckningar och sms-stöd gjorde det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hotat henne på det sätt som påståtts. För ofredandet i februari 2026 godtogs målsägandens berättelse tillsammans med stöd från vittnena som tillräcklig bevisning. För gärningen den 8 mars 2026 betonade tingsrätten larmsamtalet, händelserapporten och uppgifter från både målsäganden och närstående som stöd för att det var den tilltalade som utsatt henne för våld.

I fråga om grov kvinnofridskränkning fann tingsrätten att det rörde sig om en etablerad relation där gärningarna skett under drygt fem månader och varit så frekventa och allvarliga att de innebar en upprepad kränkning av målsägandens integritet. Sammantaget ansåg domstolen att gärningarna var ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. När det gällde åtalspunkt 2 bedömde tingsrätten att misshandeln var mycket allvarlig men att det inte var visat att den varit livsfarlig eller att målsäganden hade utsatts för en skendränkning. Därför rubricerades gärningen inte som grov misshandel.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grov kvinnofridskränkning och misshandel. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år. Tingsrätten beslutade också att han skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 169 815 kronor jämte ränta från den 8 mars 2026. Tingsrätten bestämde kränkningsersättningen till 150 000 kronor och fann också att ersättning för sveda och värk samt inkomstförlust skulle utgå för de aktuella perioderna. Han ska även betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Fakta