Skattebrott och bokföringsbrott: hovrätten ändrar domen och sänker fängelsestraffet

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om skattebrott och bokföringsbrott där den tilltalade tidigare dömts i tingsrätten. Hovrätten ändrar tingsrättens dom på flera punkter. De tidigaste gärningarna under åtalspunkt 1.1 ogillas, resterande gärningar under samma åtalspunkt bedöms som skattebrott av normalgraden i stället för grovt skattebrott, och fängelsestraffet bestäms till 10 månader. I övrigt gäller tingsrättens domslut.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller åtal för grovt skattebrott och bokföringsbrott i en företagsverksamhet. Hovrätten har tagit hänsyn till tingsrättens utredning men gjort en annan bedömning i vissa delar, särskilt när det gäller rubriceringen av vissa skattebrott och preskription.

För åtalspunkt 1.1 gällde oriktiga uppgifter i skattedeklarationer avseende mervärdesskatt. Hovrätten ogillar åtalen för grovt skattebrott när det gäller gärningarna den 2018-11-09, 2018-12-11, 2019-01-08 och 2019-01-16. De återstående gärningarna under samma åtalspunkt, den 2019-01-22, 2019-02-19 och 2019-04-29, bedöms som skattebrott enligt 2 § skattebrottslagen i dess äldre lydelse, inte som grovt skattebrott.

Hovrätten konstaterar också att det fanns oriktiga uppgifter i bolagets skattedeklarationer och brister i bokföringen som innebar fara för att skatt och avgifter undandrogs det allmänna. Enligt hovrätten var det visat att löner inte bokförts, att verifikationer inte bevarats för vissa affärshändelser och att löpande bokföring inte hade upprättats under en angiven period.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgår från att bevisningen i stora delar var densamma som vid tingsrätten. De videoinspelade förhören från tingsrätten spelades upp, och ny skriftlig bevisning åberopades i vissa delar. Hovrätten framhåller att uppgifter från medtilltalade måste värderas försiktigt, men att sådana uppgifter kan få betydande stöd av övrig utredning.

När det gäller den tilltalades ansvar anser hovrätten, i likhet med tingsrätten, att han haft ansvar för bolagets redovisning och bokföring. Hovrätten bedömer att han agerat tillsammans och i samförstånd med annan tilltalad i de delar som prövades. För de åtalade gärningarna om skattebrott och bokföringsbrott anser hovrätten att uppsåt varit styrkt.

I rubriceringsfrågan gör hovrätten dock en tydlig skillnad. De skattebrott som avsåg mervärdesskatt och som låg under åtalspunkt 1.1 anses inte ha den systematik eller omfattning som krävs för grovt brott. Hovrätten fäster vikt vid att det inte visats någon särskild förslagenhet, falska handlingar eller vilseledande bokföring i just den delen. Därför bedöms de senare gärningarna som skattebrott av normalgraden. De tidigare gärningarna i samma åtalspunkt var dessutom preskriberade och skulle därför ogillas.

Däremot bedömer hovrätten att brottsligheten i övriga delar, särskilt avseende felaktiga uppgifter om arbetsgivaravgifter och bokföringsbrott, varit systematisk och skett inom en verksamhet med flera anställda. Dessa gärningar bedöms därför som grova brott.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömer den tilltalade för tre fall av skattebrott och ett fall av grovt bokföringsbrott. Hovrätten ogillar samtidigt fyra gärningar under åtalspunkt 1.1 som tidigare hade bedömts som grovt skattebrott. Den samlade påföljden bestäms till fängelse i 10 månader.

Hovrätten har beaktat att det gått lång tid sedan brotten begicks. Någon annan påföljd än fängelse anses inte komma i fråga med hänsyn till brottslighetens art och straffvärde. Hovrätten anger också att tingsrättens bedömning i fråga om näringsförbud i övrigt står fast, men att något nytt ställningstagande till det inte ändrar den samlade påföljden.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i 1 år, med näringsförbud i 3 år och avgift till brottsofferfonden. Hovrätten sänker alltså fängelsestraffet men låter i övrigt tingsrättens dom stå fast.