Penningtvätt efter Swishöverföringar

Den tilltalade döms för penningtvättsbrott efter att ha tagit emot och omsatt sammanlagt 29 000 kronor som förts över i 36 Swishbetalningar. Tingsrätten bedömde att han agerat med uppsåt och att han i vart fall haft skälig anledning att anta att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 50 dagsböter. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden och avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en åtalspunkt, penningtvättsbrott enligt 3 § 1 st. 1 p lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott. Enligt gärningsbeskrivningen hade okänd gärningsperson mellan den 21 augusti 2025 och den 20 oktober 2025 vilselett målsäganden att, under förespegling att pengarna skulle gå till medlemskort för konsertarrangemang och presenter, föra över 29 000 kronor genom 36 Swishöverföringar från sitt konto till den tilltalades konto. Det påstods att förfarandet inneburit skada för målsäganden och motsvarande vinning för den tilltalade eller annan.

Vidare angavs att den tilltalade ensam eller tillsammans och i samförstånd med annan upplåtit sitt bankkonto för insättning av sammanlagt 29 000 kronor och därefter omsatt pengarna genom överföringar till egna konton, överföringar till Revolut, konsumtion och fakturor. Åtgärderna sades ha syftat till att dölja att egendomen härrörde från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheterna för sig själv eller någon annan att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde. Den tilltalade bestred ansvar men medgav transaktionerna och gjorde gällande att de skett inom ramen för ett romansbedrägeri som han själv utsatts för.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann det utrett att målsäganden blivit utsatt för ett bedrägeri på det sätt som framgick av åtalet och att hon genom totalt 36 Swishöverföringar fört över sammanlagt 29 000 kronor till den tilltalade, som därefter omsatt pengarna i enlighet med åklagarens uppgifter. Domstolen ansåg att det fanns ett tydligt tids- och beloppsmässigt samband mellan målsägandens överföringar och den tilltalades efterföljande omsättningar, och att de objektiva förutsättningarna för penningtvättsbrott därmed var uppfyllda.

Frågan blev om den tilltalade också haft den subjektiva skuld som krävdes. Tingsrätten godtog hans uppgifter om att han själv trott sig vara utsatt för ett romansbedrägeri och beklagade den situation han försatts i. Samtidigt bedömde domstolen att det funnits flera varningssignaler som han måste ha reagerat på, bland annat att han aldrig fick tala med den andra personen i telefon och att all kommunikation under många månader skett skriftligen. Tingsrätten noterade också att han inte fått någon rimlig förklaring till varför pengarna, som enligt uppgifterna kom från den andra personens vänner, måste gå genom honom som mellanhand. Domstolen ansåg därför att han måste ha insett att det fanns en risk för att pengarna inte var lagliga och att hans åtgärder syftade till att tvätta pengarna, men att han ändå inte gjorde någon kontroll för att försäkra sig om att allt stod rätt till. Mot den bakgrunden fann tingsrätten att han haft sådant uppsåt att han skulle dömas för penningtvättsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för penningtvättsbrott enligt 3 § 1 st. 1 p lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott, med gärningstid den 21 augusti 2025 till den 20 oktober 2025. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 50 dagsböter om 190 kronor, totalt 9 500 kronor. Tingsrätten uttalade att straffvärdet motsvarade ett kortare fängelsestraff men att det saknades skäl att döma till fängelse.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 29 000 kronor, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 20 oktober 2025 till dess full betalning sker. Därutöver ska han betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Försvararkostnaden ska stanna på staten.